onsdag 30 mars 2011

Snabb som attan

Maken uppger att han hade långtråkigt i fredags eftermiddag. Så han skruvade av stödhjulen på Einars cykel. Lagom kul, tänkte väl jag och trodde att jag skulle springa kutryggig hela sommaren efter en livrädd femåring. Gissa vem som blev förvånad när jag fick i måndags, tre dagar senare, fick ett mms med en cyklande Einar på väg till dagis.

Einar - cyklar utan att mamma har böjt ryggen.


2 kommentarer:

  1. Härligt! Vilken skön känsla att kunna cykla. Det är nåt man minns :-)

    SvaraRadera