tisdag 31 maj 2011

...där de härliga lagrarna gro!




Nu är det den där tiden på året då man påminns om svunna tider.
Jag var nog i alla fall den som kunde studentsången bäst i sällskapet. 
Trots att det var 21 år sedan...

Sista bildlektionen i nian

Vissa bildlektioner blir mer kreativa än andra.

måndag 30 maj 2011

På stan. Ett glas vin. Glada vänner. Fint väder.

Sällskap på åtta personer i blandade åldrar vilka alla studerade ihop förra året. Vi träffas klockan 18.00 på vernissage och blir inspirerade. Och så går vi och tar ett glas vin. Någon dricker kaffe förresten och någon varm choklad. Och ett par dricker öl. Det talas om att dra vidare till trakter med billigare öl än avenyn.

Tjugo minuter över åtta reser de två småbarnsmammorna upp och skrockar förnöjt att det är dags att gå hem.
- Va? Redan?

Och vi konstaterar glatt på väg till bilen att det är perfekt. Klockan åtta kan man vara säker på att barnen är lagda och lugnet har lagt sig. Man kommer hem i tid för att pyssla lite och ändå kan man lägga sig i tid och ändå har varit på stan och druckit vin. Perfekt.

Det är då man vet att man är 41 år och inte 21 år och man är nöjd med det.

söndag 29 maj 2011

lördag 28 maj 2011

Artur?

Fredagsmiddagen fick bli baconlindade köttfärssnoppar (jamen de ser ju ut så!) och pommes frites. Men när vi insåg att vi inte hade någon creme fraiche till tzatziki så ville vi övertala vår elvaåring att cykla och handla.

Maken tog telefonen och ringde elvaåringens bästis.
- Är grabbarna där eller?
- Öh...?
- Men var...
- Jomen T är ju på läger!
- ?
- Artur har inte varit här idag.
- Ahh.. aha... ja just det han är ju hemma! Tack!

Ropar upp i trappan:
- Artur!?
- Jaaa.

Vi konstaterar att defaultläget för Artur är att han är hos T och att vi uppenbarligen kollar hos T innan vi kollar Arturs rum. Vårdnaden har vi dock fortfarande kvar.

fredag 27 maj 2011

Konstigt och fult

Det bästa är att rita konstiga och/eller fula saker. För då ska ju resultatet bli fult och konstigt och man kan till och med bli nöjd av fult och konstigt.


Ritade av ett konstigt foto jag hittade. 
Tror jag surfade vidare från Olga men hittar inte tillbaka.




Einar sitter ofta och pysslar, klipper, klistrar, målar och ritar i den ritboken han fick av mig i femårspresent. Det är så himla kul att sitta tillsammans.

onsdag 25 maj 2011

Vad säger din matta?

Det svåra med plastmattor, förresten, det är att man vill absolut inte ha en matta som säger:
- Hej, jag är en plastmatta som försöker se ut som klinker.
Och man vill inte ha en plastmatta som säger:
- Hej, jag är en plastmatta som försöker se ut som trägolv.

Vi har valt en matta som heter Urban Graphic Pastille Carbon. Den ropar glatt:
- Hej, jag är en prickig matta, coolt va?


tisdag 24 maj 2011

Saker som kan hända

Det kan hända att man sitter upp lite för länge och ritar en kväll och då kan det hända att man vaknar vråltrött med en begynnande huvudvärk och drar iväg till jobbet, där man precis i terminsslutet känner en inte helt oväntad stress och oro inför allt man ska hinna. Typ betyg och revydekor. Och det kan hända att det går åt en hel del silversprej när man gör en revydekor och då kan det hända att det luktar lösningsmedel i hela bildsalen så man blir helt yr och tung i huvudet och dricker alldeles för mycket kaffe. Och när man kommer hem så är man så trött och har huvudvärk så man glömmer att sätta på fläkten när man steker bacon till blodpuddingen och då sätter brandvarnaren igång att tjuta och barnen blir helt vimsiga och springer runt och skriker och ett barn spiller inlagda rödbetor på ett annat i ett försök att ta ut lingonsylten ur kylen. Och det kan man bli tvungen att sätta igång en tvättmaskin innan middagen för att få bort rödbetssaften från kläderna. Och efter maten så kan det hända att det minsta barnet skriker som en stucken gris när hon inser att hon är tvungen att gå och lägga sig och då kan det kännas som huvudet ska sprängas och man låter maken lägga barnen och går ner för att ta sig ett avslappnande bad. Då kan det hända att man får för sig att raka sig lite under armarna och tar fram sin rakhyvel för att använda denna och eftersom man är så trött så glömmer man av att den innehåller vassa rakblad så man tar tummen och drar över rakbladen för att få bort lite gamla tvålrester och då skär man fem små irriterande sår i tummen. Och just då kan det hända att centrifugen drar igång för att centrifugera rödbetskläderna och du får inte alls det där avslappnande badet du hade tänkt dig.

Det kan hända.

Spontanrenovering

Vi har en riktigt liten toalett. Vi har spontanrenoverat den i de fyra år vi har bott här. En kväll kom jag på att vi kunde riva ner tapeten. Och då gjorde vi det.

En jul fick vi en ny toalettstol i julklapp av mina föräldrar. Några månader senare kom vår kära granne med ett nytt handfat.

Sedan dröjde det något år och Henke hade en vab-dag. När jag kom hem var innerväggarna nedrivna.

I söndags kväll kom Henke plötsligt på att han hade lust att knacka upp betonggolvet och se vad som var under. Det var golvplankor under. Ingen överraskning precis.

Idag var vi i och letade plastmatta. Kanske blir vi klara med toan under juni. Eller så blir det om ett par år. Man vet aldrig när man spontanrenoverar.

måndag 23 maj 2011

Godkänd på läxan.




Jag har blivit godkänd på min läxa. Puh. Här är några. Ritade på mötestid. Arbetstid.
Det får man väl!? Det var ju ändå en läxa.

söndag 22 maj 2011

Ta hand om


Einar hittar en spindel.
Jag är så glad att mina barn vågar ta i småkryp. 
Så kan de ju hjälpa sin pappa om jag inte är hemma... 

Ja, och så har jag ju ritat lite också


Samtidigt som jag ritar växer det fram galna historier i huvudet om hur många år han har suttit i fängelse och vad han har gjort för att förtjäna det...

Näst översta lådan

Vi har världens bästa grannar. Och de hade en sådan där grej som mäter storleken på insidan av skorna. Alltså en slags mätsticka för skor. På insidan. Som finns i skobutiker. En sådan hade våra grannar. Vi kunde låna den när vi ville. Den låg i näst översta lådan i deras hallmöbel. Supersmidigt när man behövde se om ungarna vuxit ur stövlarna eller mäta vilka springskor som var mest lagom. Och om frun i huset inte var hemma så kunde jag alltid tala om för mannen var den låg. Näst översta lådan i hallen. Hur smidigt som helst.

Fram till i höstas. I höstas kom frun i grannhuset på att hon inte behövde mätstickan längre för hennes barn är ju så stora så de känner själva när gummistövlarna är för små och de kan prova sig fram till vilka springsskor som är mest lagom. (Mina barn tenderar ju att tycka att de coolaste eller mest rosa skorna är mest lagom i alla lägen och att gummistövlar aldrig blir för små.) Då bestämde sig grannfrun för att ge bort mätstickan. Till oss. Tack.

Nu har vi ingen aning om var den är.

Om vi någonsin hittar den kommer jag nog att tassa över till grannhuset och lägga tillbaka den i näst översta lådan i hallen så jag hittar den när jag behöver den.

lördag 21 maj 2011

Lördag!

Lördag morgon klockan 06.06.
- Mamma! Jag är vaken!

Lördag morgon klockan 06.24.
- Mamma. Eller pappa. Einar är också vaken. Vi ska leka.

Lördag morgon klockan 06.55.
- Pappa. Eller mamma. En legobit är borta. En grå.

Lördag morgon klockan 07.23.
- Pappa. Eller mamma. Det finns inga coola kalsonger i min låda.

Lördag morgon klockan 07.31. Mamman och pappan suckar och går upp. Pappan åker och handlar frukost  och kommer tillbaka.
- Jag är tröttare nu än jag var igår kväll. Kan vi inte låta bli att tala om för barnen att det är lördag!? Det känns som om de vaknar tidigare när de vet att det är lördag. Jag tycker att vi ska sluta tala om att det är lördag. Åtminstone dagen innan.
- Men... alltså. Einar kan ju veckodagarna. Och de pratar ju om det på dagis.
Maken gäspar och fortsätter allvarligt.
- Vi kanske kan prata med fröknarna på dagis att inte nämna lördagar...
- Men...

fredag 20 maj 2011

D.A.


Jo just det jag har gått med i Doodlers Anonymous.

Hello, my name is Lena, and I am a doodle addict.

Funderar på vad vi ska göra i helgen...

Tja. Tvätta kanske. Eller något roligare. Handla?
Gäsp. Jag får tänka mer imorgon.

torsdag 19 maj 2011

Suck

- Nä, det ska jag inte. 
- Nä, jag vill inte. 
- Bajs.
- Jag tänker inte.

Ibland rinner det över för den ömma modern. Det är då femåringen kommer till dagis barfota i bara kalsonger och t-shirt och med en mor med arga ögon, djupa vecka i pannan och nära till gråten.

Djupa andetag. 

Snälla, säg att det går över.

onsdag 18 maj 2011

Jag ska bara rita lite till...

Läxa

Just nu ritar jag mycket. Helt hysteriskt. Sent på kvällen. Tidigt på morgon. Ska bara. Lite till.
På möten.

I måndags ritade jag tjugo gubbar på mötet. Alla undrade om det var mina kollegor. Men det var det inte. Det var bara gubbar. Fast en hade håret som någon och en fick luvatröjan som någon annan.
- Varför ritar du inte alla lärarna? undrar en tjej i åttan.
- Jag vågar inte. Tänk om de säger: Det där ser ju inte ut som jag.
- Men det kommer det ju att göra! Nu får du det i läxa till nästa vecka. Rita alla lärare på nästa möte. Jag kollar nästa vecka.

Hjälp, jag har fått läxa. Gulp.

söndag 15 maj 2011

Lördagens happening


Fem nyklippta får och en vallhund

Teve - välkommen åter.

Vi ser mycket på vår tv, men sällan på tv. Alltså vi tittar på filmer som vi hyr och filmer som vi köper och vi tittar på tv-serier på boxar som vi köper eller lånar. Och vi spelar wii. Men vi ser sällan på tv.

Vi har faktiskt inte kunnat se på några tv-kanaler på de senaste månaderna (tack telia) och nu har vi sagt upp vår digitaltv-sänding (byebye telia) eftersom den ändå inte fungerat (vårt fel, enligt telia). Men vi betalar fortfarande, tre månaders uppsägningstid (tack så mycket, telia) och vi betalar även en liten avgiftshöjning under vår uppsägningstid (tack så jättemycket, telia).

Som tur var har min pappa förbarmat sig över oss. Lånat ut en extrabox och monterat en antenn på balkongen så sedan i fredags så kan vi återigen se på tv. Inte för att vi har gjort det. Men på något sätt så är det en liten trygghet att man kan. Bolibompa, rapport och västnytt och sånt, om man vill. Lite fint.

Tack pappa.

lördag 14 maj 2011

Varje vårtermin...

... blir jag lika förvånad. Vips så är det stress för att bli klar med allt, att jaga elever, sätta betyg, fixa revydekor, fundera och planera inför hösten och allt annat som man bara måste hinna innan avslutningen.
Vår musikfröken var nöjd häromdagen:
- Jag har lärt mig att man faktiskt inte hinner något efter påsk. På riktigt. Så nu var jag klar med alla stora projekt innan påsk. För första gången är jag inte stressad. Men det tog många år...
Men hjälp. Jag har tänkt att vi säger så lite halvt om halvt på skoj. Men det är faktiskt sant.

Man borde vara klar innan påsk.

Påminn mig gärna när jag planerar i januari nästa år.

fredag 6 maj 2011

torsdag 5 maj 2011

Dum i huvudet

Mina bilnycklar försvann. På onsdag morgon fanns de inte längre. Men man kan lösa det. Det finns ju extra nycklar och så. Fast man vill ju gärna hitta dem. Ändå.

Halvhjärtat tittar jag runt i bilen på onsdag morgon. Jag vet ju att jag kom hem med bilen på tisdagskvällen. Så nycklarna har ju åtminstone hamnat i bilen eller i huset. Eller mitt i mellan. Jag tittar runt i några fickor. Maken tänker att han hittar dem nog för han ska städa hemma.

På kvällen är det födelsedagskalas. Rent och fint hemma. Inga upphittade nycklar.

Torsdag morgon. Maken letar lite mer aktivt i bilen. Jag letar lite mer engagerat i köket. Börjar kännas lite jobbigt.

På torsdag kväll ger jag upp. Jag hittar inte mina nycklar. Jag utfäster en belöning på 10 kronor till den som hittar nycklarna. Barnen letar i bilen, i lådorna i hallen, i besticklådan, under papperna i köket - inga nycklar. Hilda letar i min handväska. I alla facken. Inte bara de två jag brukar lägga dem i. Även det inre facket där jag bara har plånboken. Annars. Nycklar upphittade. Jag känner mig dum i huvudet.

måndag 2 maj 2011

Men hur gick det till? Del 2.

Värk.
Träningsvärk.
Och annan värk.
I typ alla muskler.

Det går knappt att sitta på en stol idag.
Och värre är det att resa sig.

Men vi har en cykelparkering.

söndag 1 maj 2011

Hur går det till?

Lördag.
Jag ska bara gräva lite i den gamla trädgårdskomposten. Kanske gräva ur den och köra bort jorden till det där stället i skogen alla andra radhusägare dumpar sitt trädgårdsavfall. Och när jag ändå faktiskt lyckades tömma hela komposten så kan jag ju försöka få bort de där gamla tråd-nät-väggarna som är så fula. Och kanske beskära äppleträdet bredvid? Hm... varför inte såga ner hela? I delar då, för det måste ju gå in i bilen för det kan jag ju ändå inte med att slänga i skogen. Och trädet på andra sidan där den gamla komposten låg ger ju ändå inga äpplen - jag kan ju såga ner det med.

Söndag.
Om vi ändå ska åka till tippen med träden är det ju lika bra att gräva upp roten också. Gräva gräva gräva. Och då blev det ju liksom tomt där. Kanske man skulle ta att lägga ut några stenar och ha det som cykelplats. Då kommer mannen. Han tycker att vi borde flytta ALLA (typ 1,5 ton) stenar till där äppleträden och komposten var och ha cykelplatsen där hela stenhögen ligger. Okej. Vi flyttar sten. Sorterar sten. Lyfter sten. Bär sten. Kör lite skottkärra och klipper lite grenar. Och flyttar, bär och lyfter mer stenar. Många stenar. Ojoj. Hela dagen faktiskt. Förutom när vi körde till tippen med äppleträden. Men tippen var ju stängd för det var första maj. Men det var skönt att vila ryggen i bilen lite.

Nu har vi en liten cykelparkering. Vore snyggt och praktiskt med ett cykelställ.

Men hur gick det till - jag skulle ju bara gräva lite i komposten!?