Nästan hundra...

Ville bara säga att mormor fyller 97 år idag. Hennes pappa hade grannskapets första bil. En Chevrolet. Och hon hade en halvmil till skolan, men det gick bra - för på vintern fick man låna skolskidor. Och man virkade sina bindor själv. Och när man använt dem fick man minsann tvätta dem.

I söndags morse gick maken upp först. Han drog på sig ett vitt linne - och det är ovanligt för han bär nästan alltid svart. Han tog tag i ett par gympabrallor, men ångrade sig och bytte till blåjeans och gick ner för att fixa frukost.

Tio minuter senare går jag upp och inser att kläderna som hänger framme från igår är just - ett vitt linne och blåjeans.

För ett par veckor sedan på ett me&I-party, där det gärna pratas om klädmatchning mellan barn-mor och mellan syster-bror började jag fundera på en det är en retrotrend som håller på att växa sig stark igen. Kommer vi alla* snart gå klädda familjevis i matchade träningsoveraller?

*Alla utom vår familj menar jag då. För herrH motsätter sig matchande å det grövsta. Och efter den här lilla påtvingade fotosessionen gick han snabbt upp och drog på sig en svart skjorta ovanpå.

Helgen i bilder

Mors dag. Även i trädgården.

Selma fullständigt fokuserad på att i slutet av låtet säga "Yeah!" och sedan "En gång till..."


Även om man har nytt kök blir man ledsen om man är nyvaken och mamma sätter en på köksbänken och tar fram kameran och tar 67 foton.


Jo, jag fick en idé om att hälla cement i en plastboll. Fast den blev ju inte rund som jag hade tänkt mig. Men nästan. Och så tryckte jag i ett stearinljus. Och nu har det nästan brunnit ut. Man undrar ju lite när explosionen ska komma...

Dagens mening

När jag cyklade hem från skolan i regnet kände jag doften av syrén.

Tänk:

När jag cyklade
åh vilken härligt sportig person

hem från skolan
som går i skolan och utbildar sig och blir intellektuell

i regnet
en riktig viking

kände jag
och perceptiv dessutom

doften av syrén.
otroligt perceptiv, möjligen störd eller en lärare som längtar efter sommarlovet.

Rymdraketen har flugit iväg - äntligen

Tänk att man kan köpa en sak som kostar över tretusen kronor och sedan ägna tre år att gnälla, sucka och irritera sig på den och till slut sälja den för 600 spänn - och känna sig nöjd! Hur går det ihop?

Igår blev vi av med vårt Christer-Fugelsang-säte, även kallad bilbarnsstolen BeSafe Izi Kid. Den har varit stor och klumpig - helt överdimensionerad. Svår att sätta fast. Irriterande dåligt bakåtlut. Men den har varit säker. Eller? Vi har ju ingen aning eftersom vi aldrig har krockat, men jag vill gärna fortsätta leva i känslan av att det var värt pengarna och besväret...

Annonsen på Blocket gav snabbt gensvar. Fem spekulanter på två timmar. "Kan du hålla den åt mig - jag kommer på lördag?" och "Men jag vill ju ha den..." Klockan sex kom ett par med en liten dotter och köpte den. De prutade inte ens. Då börjar jag fundera om jag sålde den för billigt...

Fast å andra sidan - Selma har tuggat lite på frigoliten på baksidan. Jag har inte tvätat den. Och jag tycker den är dålig. Äsch, jag är nöjd. 600 spänn extra i semesterkassan känns helt okej!

Och ja. Jag älskar också Blocket. Jag tänkte det redan igår.

Det här med strumporna...

I vår garderob finns en stor tygpåse. Fylld med strumpor. Inte strump-par. Utan ensamma strumpor. Strumpor utan partner. Strumpor som blivit lämnade i sticket.

Mitt problem är att samlingen växer. I snabb takt. Och jag kan inte riktigt förstå hur det kommer sig. Jag har ett antal teorier.

- Strumpmonstret. Han äter bara en, sedan inser han att den är äcklig och då tar han inte den andra, utan chansar på en med ett nytt mönster.

- Tvättmaskinen äter upp strumpor. Den ser lite hugrig ut och man tittar ordentligt.

- De gömmer sig i barnens rum, i legolådor och under docksängar. Kanske har de tröttnat på parlivet och vill vara singlar ett tag.

- Jag själv har slängt den andra i tron att den första aldrig kommer att hittas och när den första dyker upp igen så har jag glömt att jag slängt den andra.

Med tanke på hur stor samlingen har blivit och i vilken takt den ökar måste jag konstatera att det är en kombination av alla teorierna. Dagens uppdrag blir att hitta på lösningar. Jag ska tänka på det medan jag städar i tvättstugan.

- Ja!

Lena informeras inför hösten.

- Alla elever från femman till nian i skolan kommer att få en ny dator till höstterminen. En mac.

Lena blir upprörd.

- Men va? Jag kan ju inte ha pc om alla mina elever har mac? Det går ju inte. Hur ska jag kunna hjälpa dem - jag kan ju inte mac! Jag gillar ju inte ens mac! Jag förstår ju inte ens mac! Och föra över filer och sånt, hur fungerar det?

Lena får ett erbjudande.

- Men om du vill kan du byta in din pc mot en mac.

Lena tänker efter.

*Hm. En tre år gammal bärbar pc. Som inte alltid startar när man vill. Som ofta hänger sig. Där batteriet tar slut efter 40 minuter. Som är tung och klumpig. Grå och ful. Men gamla tråkiga program i. Ska jag verkligen byta bort den mot en liten, fin, vit och alldeles ny mac fylld med nya fina roliga program?*

- JA!

Mera trots

Vår undulat verkar vara inne i något stadium. Kan det vara femmånaderstrots? Jag har aldrig haft undulat innan så jag vet inte.

Så fort vi släpper ut henne flyger hon till den stora krukan med monstreran. Och så tar hon upp en klump jord med näbben, blänger på mig och släpper, liksom demonstrativt, jordklumpen över kanten. Trotsigt.

Jag trodde nog inte riktigt att det skulle bli en till trotsperiod att parera när vi skaffade undulaten.

Eller så vill hon lägga ägg eller något annat spännande.

Min

Den var lila. Den var ganska ful och sliten. Den stod utanför våran ytterdörr. Den var låst. Den var Hildas. Och framförallt så var den inte din!

Av alla cyklar i familjen så var det nog ändå den som var bäst att sno. För vår skull. Inte för din skull. Våra fina dyra märkescyklar stod i trädgården. Och min var till och med olåst (smisk bör jag ha!). De hade du kunnat sälja vidare för massa tusenlappar. Den här får du knappt en hundring för. Bara så du vet.

Hilda har ju ändå busskort. Och vi har ändå tänkt att vi snart ska köpa en ny.

Fast jag tycker ändå att du ska lära dig skillnad på Min och Din.

liten eller stor?

Jag trodde faktiskt imorse att jag skulle vara lite kreativ. Typ såhär. Men det hände inte. Jag lyckades inte ta mig från datorn. Men jag har faktiskt betalat räkningar. Startat en ny blogg. Och dammat lite på krumilur.com.

Och paketerat en klänning som jag ska skicka tillbaka. Den är fin, men den känns lite för liten. Så jag beställer en större istället.

Egentligen så känns den inte alls för liten. Men när jag hade den på mig upplevde jag mig för själv för stor. Suck.

Nu ska jag duscha inför vernissaget. Som konstnär får man aldrig underskatta vikten av att lukta gott! Inte ens när man ställer ut hårbollar.

Hårboll

Efter ett år utbildning på HDK har vi utställning på HDK. Och jag visar upp - Hårbollar!
Många av mina kursare visar upp andra intressant saker. Välkomna.

Vernissage ikväll 25/5 mellan 16-20.
Öppet 26-27/5 kl. 9-16
samt 28/5 kl. 9-12

Igen.

- Men herregud, varför ska du börja blogga igen? Du har ju försökt i ett halvår och hela tiden insett att du inte har tid!?
- Jo... men... det är ju så kul. Och det finns ju så mycket att skriva om. Och jag älskar responsen. Det blir säkert lättare nu när jag byter till blogger istället för krångliga wordpress...
- Ha! Det tror jag på när jag ser det...

Jag skall allt visa att jag klarar det, jag har ju för sjutton varit månadens bloggare på @lgonet (fast det var ju 12 år sedan...) och veckans bloggare på Aftonbladet (fast det var ju för 6 år sedan).

Nu kör vi igen.