Det är det där med mönster och papper. Jag gillar ju mönster och jag gillar ju papper. Och färg. Och tjocka papper som håller att pyssla med. I olika färger. Märker ni vart det lutar... just det. Tapeter. Tapeter är ju så himla fint. Olika mönster och färger. Och det finns hur många som helst. I olika färgsättningar. Randiga. Blommiga. Rutiga. Jag bara älskar de där stora böckerna som man kan bläddra i. Så många åhhh och wow.
För några år sedan fick jag ett par gamla avlagda tapetböcker. Jag tror att jag kanske nämnde att jag var bildlärare och fick dem kanske för att det tänktes att jag skulle använda dem i skolan. Man jag är säker på att jag inte lovade att ta med dem till skolan. Säkert.
Tyvärr har jag lite svårt att använda tapeterna i dem för då tar de ju slut. Och det är ju så tråkigt. Jag har ju så få.
Häromdagen köpte vi färg till vårt nya tv-rum i källaren. Jag fick ett ryck och frågade om de hade några gamla tapetböcker jag kunde få. Jag var helt säker på att få ett nej.
- Javisst. Följ med här kan du kolla själv!
Genom tunga dörrar. Nedför trappor. Flera dörrar. Målarburkslager. Skrubb in i hörnet. Och där fanns tapetbokshimlen.
- Titta lite och ta vad du vill ha, sa färgaffärnskillen och gick tillbaka.
En man och ett barn i färgaffären. Två barn väntandes i bilen. En hungrig väntandes hemma. Femtio tapetböcker att gå igenom och att kånka hem. En snabb inre kris och en plan: Jag bläddrar igenom tio och väljer de fyra bästa, för det orkar jag bära.
Tio minuter senare står åtta böcker i måste-ha-högen. Jag blundar och rycker åt mig fyra och släpar dem uppför trappan och ut till bilen. Lite frustrerad men ändå lycklig. Jag har ju varit i tapetbokshimlen.
tisdag 29 november 2011
torsdag 24 november 2011
Inspiration overflow
Nu börjar jag känna mig lite stressad. Av bokhyllan. Jag ser det som en positiv stress. Hoppas att det förblir så.
Bokhyllan kom upp i lördagskväll. Söndagen ägnades åt att fylla den med innehåll. Inspirerande och kreativt innehåll.
Kreativt sedan dess:
Einar och Selma - potatistryck
Mamma - collage, akvarell
Selma - pärlat
Artur - teckna med kinesiskt tusch
Einar och Selma - stämplar, akvarellfärg, collage
Mamma - torrpastell, collage
Artur - teckna med vanligt tusch
Einar och Selma - tuschpennor
Mamma - sytt!
Vi snackar fem dagar. Och jag har hundra nya idéer. Och har sytt ett litet iphone-fodral idag (för att ha när jag inte har några fickor - man fäster den i ett skärp eller en sjal.) Jag har inte haft framme symaskinen på flera år. Selma tittade storögt och utropade:
- VAD är det?
- En symaskin.
-VAR har du haft den?
Tur att jag ska vabba imorgon så jag hinner vara mer kreativ! :)
Bokhyllan kom upp i lördagskväll. Söndagen ägnades åt att fylla den med innehåll. Inspirerande och kreativt innehåll.
Kreativt sedan dess:
Einar och Selma - potatistryck
Mamma - collage, akvarell
Selma - pärlat
Artur - teckna med kinesiskt tusch
Einar och Selma - stämplar, akvarellfärg, collage
Mamma - torrpastell, collage
Artur - teckna med vanligt tusch
Einar och Selma - tuschpennor
Mamma - sytt!
Vi snackar fem dagar. Och jag har hundra nya idéer. Och har sytt ett litet iphone-fodral idag (för att ha när jag inte har några fickor - man fäster den i ett skärp eller en sjal.) Jag har inte haft framme symaskinen på flera år. Selma tittade storögt och utropade:
- VAD är det?
- En symaskin.
-VAR har du haft den?
Tur att jag ska vabba imorgon så jag hinner vara mer kreativ! :)
tisdag 22 november 2011
Svininfluensa?
Mitt i natten vaknar vi av ett illvrål. Selma skriker att hon har ont i huvudet. Efter en stund lugnar hon sig och somnar om. För att börja om en kvart senare. Efter ett tag inser vi att det nog är mer specifikt än ont i huvudet. Hon har ont i örat. Örat sitter ju på huvudet så det var ju inte så konstigt.
Hon får lite nezeril och en ipren och sover sedan gott hela natten.
På morgonen sätter sig Selma upp i sängen och börjar prata. Men tystnar efter en stund. Lägger huvudet på sned och säger:
- När jag pratar låter det inte samma som när ni pratar. Och det knakar i örat.
Hon pratar och lyssnar på sig själv och vi inser att det faktiskt kan vara första gången som hon har lock för öronen.
På eftermiddagen stillnar hon plötsligt igen. Lägger huvudet på sned. Tittar fundersamt.
- Nu knorrar det i örat.
Hon får lite nezeril och en ipren och sover sedan gott hela natten.
På morgonen sätter sig Selma upp i sängen och börjar prata. Men tystnar efter en stund. Lägger huvudet på sned och säger:
- När jag pratar låter det inte samma som när ni pratar. Och det knakar i örat.
Hon pratar och lyssnar på sig själv och vi inser att det faktiskt kan vara första gången som hon har lock för öronen.
På eftermiddagen stillnar hon plötsligt igen. Lägger huvudet på sned. Tittar fundersamt.
- Nu knorrar det i örat.
söndag 20 november 2011
Regel.
Ibland borde man tänka till. Fast oftast inte. För man vill ju att saker och ting ska hända med en gång. Nu liksom. Man vill ju se hur det blir. Direkt.
Tänk till exempel att du och din man har fått för er att bygga en bokhyllevägg. En hel vägg med bokhylla för att få plats med alla grejer. Fast i mitten ska det stå en kökssoffa, så man får liksom bygga bokhyllor runt och över. Det tar tid att tänkas ut hur det ska gå till speciellt som det är en vägg av tråkbetong som det absolut inte går att fästa bokhyllor i. Man får tänka länge och fråga runt.
Sedan löser man det genom att köpa två långa reglar som man lägger över som får bära upp allting. Och man vet att man kanske borde måla innan man sätter upp reglarna fast man vill ju få upp dem och se hur det blir. Och sedan vill man ju fylla på hyllan och se hur fint det blir. Man bill ju inte plocka ner allting och lyfta ner reglarna, måla dem, låta dem torka i oöverskådlig tid och sedan bygga färdigt sin hylla. Nä.
Idag har jag målat reglar svarta. Det tog lite tid för det var ju knepigt att inte måla på hyllorna. Man kanske borde ha målat innan man satte upp den. Men hyllan blev klar och vi är så nöjda.
Bifogas:
1. Bild från söndag morgon.
2. Bild från söndag kväll.
Tänk till exempel att du och din man har fått för er att bygga en bokhyllevägg. En hel vägg med bokhylla för att få plats med alla grejer. Fast i mitten ska det stå en kökssoffa, så man får liksom bygga bokhyllor runt och över. Det tar tid att tänkas ut hur det ska gå till speciellt som det är en vägg av tråkbetong som det absolut inte går att fästa bokhyllor i. Man får tänka länge och fråga runt.
Sedan löser man det genom att köpa två långa reglar som man lägger över som får bära upp allting. Och man vet att man kanske borde måla innan man sätter upp reglarna fast man vill ju få upp dem och se hur det blir. Och sedan vill man ju fylla på hyllan och se hur fint det blir. Man bill ju inte plocka ner allting och lyfta ner reglarna, måla dem, låta dem torka i oöverskådlig tid och sedan bygga färdigt sin hylla. Nä.
Idag har jag målat reglar svarta. Det tog lite tid för det var ju knepigt att inte måla på hyllorna. Man kanske borde ha målat innan man satte upp den. Men hyllan blev klar och vi är så nöjda.
Bifogas:
1. Bild från söndag morgon.
2. Bild från söndag kväll.
fredag 18 november 2011
Dagens rekommendation
Sticker snabbt från jobbet och åker till stan. Shoppar lite och fredagsfikar med mig själv. Ritar lite och tänker mycket. Och bloggar. Ett lugnt och skönt sätt att börja helgen på. Sedan är det dags för tacokväll och filmtajm. Myspys.
torsdag 17 november 2011
Sur sensmoral
Jag har varit väldigt nöjd med vår framförhållning den här hösten. Käcka, vattentäta vantar köptes in redan i somras på outlet. Kängor för säsongen köptes in när skoaffären hade rea i mitten av oktober. Overaller togs ner från vinden och testades för flera veckor sedan. Vinterdäcken var på innan första frosten. Vi har röjt på vinden och jag har full koll på adventslådan OCH jullådan.
Men hur bra var det här då? Minsta dottern började klaga på att kängorna var för trånga i början av veckan. Storebror hängde på och började gnälla om overallen. I morse mätte jag foten och kängan och konstaterade att de var exakt lika många millimeter. Hon måste ha vuxit en centimeter på en månad.
Jag vågar inte titta åt overallen. Och vantarna är förmodligen borttappade innan snön kommer.
Suck.
Men hur bra var det här då? Minsta dottern började klaga på att kängorna var för trånga i början av veckan. Storebror hängde på och började gnälla om overallen. I morse mätte jag foten och kängan och konstaterade att de var exakt lika många millimeter. Hon måste ha vuxit en centimeter på en månad.
Jag vågar inte titta åt overallen. Och vantarna är förmodligen borttappade innan snön kommer.
Suck.
lördag 12 november 2011
Genomskådad
Pappan ska jobba. Skriva omdömen åt ett gäng i elever i årskurs sju. Mamman tar med alla fyra barnen till Ikea och köper en bokhylla och fixar sedan så att de blir mätta och glada. Och gör paketinköp.
Nöjd och glad sitter mamman på McDonalds och utbrister:
- Det är ju mysigt att åka iväg med alla fyra barnen så här. Inte jobbigt alls.
Fjortonåringen tittar på skeptiskt fjortonårsvis på modern.
- Nä. Hur jobbigt kan det vara, liksom? Slänga in tre ungar på Småland, shoppa med en fjortonåring och sedan åka till McDonalds! Jättejobbigt. Not.
Nöjd och glad sitter mamman på McDonalds och utbrister:
- Det är ju mysigt att åka iväg med alla fyra barnen så här. Inte jobbigt alls.
Fjortonåringen tittar på skeptiskt fjortonårsvis på modern.
- Nä. Hur jobbigt kan det vara, liksom? Slänga in tre ungar på Småland, shoppa med en fjortonåring och sedan åka till McDonalds! Jättejobbigt. Not.
torsdag 10 november 2011
Spännande...
...saker som bara händer.
Från att i morse ha sagt att "Ni kan väl komma över på ett glas vin - vi orkar nog inte fixa middag på fredagkväll" så har vi ikväll gjort inköp för att göra en italiensk buffé. På samma fredagkväll. Och ja, det blir nog vin också. Men hur gick det till?
Middag med dans med maken. Fattar ni - dans med maken!? Han spelar ju alltid så jag får ju aldrig dansa med honom. Bara med alla andra män. För jag gillar ju att dansa. Men på lördag ska vi på middag med dans. Med ett annat coverband. Som han inte spelar i. Utan dansar till. Med mig. Tjohej va kul.
Imorgon är det fredag. Jag känner mig lite förvånad. Kan bero på att jag har varit hemma och vabbat måndag och tisdag och suttit på möte i kommunhuset halva dagen idag. Tjoff så försvann den veckan.
Mina föräldrar har kommit hem hela och rena från Ecuador. Och nöjda och glada. Och inte uppätna av hajar (som Einar var rädd för) eller rånade av någon sydamerikansk junta (som jag var rädd för). Puh.
Och som grädden på moset. Eller som vinet på fredagkvällen. Så kommer här några extra bilder från i tisdags.
Från att i morse ha sagt att "Ni kan väl komma över på ett glas vin - vi orkar nog inte fixa middag på fredagkväll" så har vi ikväll gjort inköp för att göra en italiensk buffé. På samma fredagkväll. Och ja, det blir nog vin också. Men hur gick det till?
Middag med dans med maken. Fattar ni - dans med maken!? Han spelar ju alltid så jag får ju aldrig dansa med honom. Bara med alla andra män. För jag gillar ju att dansa. Men på lördag ska vi på middag med dans. Med ett annat coverband. Som han inte spelar i. Utan dansar till. Med mig. Tjohej va kul.
Imorgon är det fredag. Jag känner mig lite förvånad. Kan bero på att jag har varit hemma och vabbat måndag och tisdag och suttit på möte i kommunhuset halva dagen idag. Tjoff så försvann den veckan.
Mina föräldrar har kommit hem hela och rena från Ecuador. Och nöjda och glada. Och inte uppätna av hajar (som Einar var rädd för) eller rånade av någon sydamerikansk junta (som jag var rädd för). Puh.
Och som grädden på moset. Eller som vinet på fredagkvällen. Så kommer här några extra bilder från i tisdags.
Konflikt. |
Ledarskap. |
Stoppa huvudet i snäckan. |
Styrka. |
Bohem. |
tisdag 8 november 2011
Bättringsvägen
Idag har vi piggnat till, både Artur och jag. Vi bestämde oss för att tillbringa förmiddagen på golvet i vardagsrummet, vid altandörrarna där ljuset slår in så fint. Vi hade väldans roligt med att komma på namnen på våra konstverk. Och problem med att få vår statist att utföra sina roller rätt.
Blir du ofta nedtryckt av din chef? |
Välj dina krig. |
Vem leder vem? |
Att man är olik dig behöver inte vara dåligt. |
I ett rosa hår finns tryggheten. |
måndag 7 november 2011
Bu eller bä
Vad tycker ni om den här designen egentligen? Jag får nästan inga kommentarer längre - men har fler läsare än någonsin!
Jag tycker att det är snyggt - åtminstone i Magazineläget. Är det det ni får upp?
Men jag tycker det är opraktiskt, speciellt när inte hela texten syns och att man inte får mig sig blogglistan och andra käcka grejer på sidan. Vad tycker ni - byta tillbaka eller inte?
Jag tycker att det är snyggt - åtminstone i Magazineläget. Är det det ni får upp?
Men jag tycker det är opraktiskt, speciellt när inte hela texten syns och att man inte får mig sig blogglistan och andra käcka grejer på sidan. Vad tycker ni - byta tillbaka eller inte?
VAB
Vi har oftast väldigt tur med vabbandet. Vi tjafsar nästan aldrig om vem som ska vara hemma och vabba. Oftast vill den ena föräldern men inte den andra.
Jag har haft ont i ryggen och känt mig hängig i flera dagar nu. Så när febern på äldste sonen höll i sig tog jag gärna vabbandet. Men frågan är om det inte hade varit bättre för ryggen om jag hade jobbat. Jag blir så trött på mig själv.
Jag ska bara slänga lite sopor. Och köpa en bokhylla. Och möblera om. Och bära upp på vinden. När ska jag lära mig att sitta stilla en stund?
Jag har haft ont i ryggen och känt mig hängig i flera dagar nu. Så när febern på äldste sonen höll i sig tog jag gärna vabbandet. Men frågan är om det inte hade varit bättre för ryggen om jag hade jobbat. Jag blir så trött på mig själv.
Jag ska bara slänga lite sopor. Och köpa en bokhylla. Och möblera om. Och bära upp på vinden. När ska jag lära mig att sitta stilla en stund?
söndag 6 november 2011
På vagnen
Jag åkte spårvagn häromdagen. Jag brukar aldrig lyssna på musik lurar. Då gjorde jag det. Det känns overkligt på något sätt. Som om livet är en musikvideo och det man gör passar in. Galet egentligen. Jag fnissar alltid åt mig själv när jag lyssnar på musik i lurar på stan.
fredag 4 november 2011
Veckans stylist
Jag var på loppis med en vän häromdagen. Det är kul att utnyttja sina vänner till att styla en själv och ens hem. Själv tycker jag mest att jag går och drar i och tittar på sånt jag redan har. Då kan det vara bra att någon annan tar fram saker till en.
- Den här duken skulle passa hemma hos er. Och med en fin ljusstake till. Lite höstigt sådär. (Oj, tänker jag. De färgerna köper ju aldrig jag!)
- Prova den här blusen nu!
- Men passar den verkligen på mig? (Jag brukar aldrig ha blusar som är knäppta i fram. Och småmönstrad? Hjälp!)
Så jag går hem från loppisen med ett par dukar, en ljusstake och några blusar. Mycket nöjd. Ännu nöjdare blir jag när jag dagen efter, iförd den nya blusen, får visa legitimation på systemet. Fyrtioett år gammal!
Styled by Helena A. Det känns bra.
- Den här duken skulle passa hemma hos er. Och med en fin ljusstake till. Lite höstigt sådär. (Oj, tänker jag. De färgerna köper ju aldrig jag!)
- Prova den här blusen nu!
- Men passar den verkligen på mig? (Jag brukar aldrig ha blusar som är knäppta i fram. Och småmönstrad? Hjälp!)
Så jag går hem från loppisen med ett par dukar, en ljusstake och några blusar. Mycket nöjd. Ännu nöjdare blir jag när jag dagen efter, iförd den nya blusen, får visa legitimation på systemet. Fyrtioett år gammal!
Styled by Helena A. Det känns bra.
onsdag 2 november 2011
I förtroende
(Det här är en lång text som syns i sin helhet om du klickar på den.)
Jag är lärare. Jag har arbetstid. Som alla andra. Fast inte riktigt likadant. När jag arbetar heltid är jag på mitt jobb 35 timmar i veckan. Plus luncher a 30 minuter som jag äter i bamba med barnen. Jag är alltså på mitt arbete i 37,5 timmar i veckan. Jag arbetar också i förtroende. Tio timmar i veckan. Varje vecka har min arbetsgivare förtroende för att jag kommer att arbeta 10 timmar mer än den tiden jag måste vara på min arbetsplats. Ibland stannar jag längre tid på jobbet än jag måste, ibland arbetar jag ett par timmar när barnen har lagt sig på kvällarna och ibland blir det några timmar på söndagarna.
Mitt avtal säger att genom att arbeta 45 timmarsveckor kan jag få ferielön och semester. På det sättet har jag sommarlov. Höstlovet är till hälften studiedagar med egen fortbildning och hälften lov. Egen fortbildning gör jag i förtroende när jag läser en bok om skolutveckling eller läser en pedagogisk artikel om undervisningen.
Höstlov blir lov i den betydelsen att jag inte har några lektioner. Ingen tid att börja och att sluta. Men tid att göra allt det där jag inte hunnit de senaste veckorna. Som till exempel att skriva omdömen för elever i årskurs åtta, att skriva rent protokoll från två möten i förra veckan, att göra beställningar till bildsalen, att städa i bildsalen, att göra planeringar inför resten av terminen och att förbereda samtal och lektioner till nästa vecka.
Ibland önskar jag att jag hade 40-timmars vecka och vanlig semester som alla andra. Då kunde jag säga nej till samtal på kvällstid, gå hem 16.30 och släppa en massa borden och måsten, jag kunde välja själv vilka veckor jag ville vara ledig om jag ville åka någonstans och inte hela tiden känna att jag har dåligt samvete för att jag inte arbetat tillräckligt. Det finns alltid mer man kan göra för sina elever.
Jag har det jättebra. Jag gillar mitt jobb och jag gillar friheten att arbeta en del av min tid när jag själv vill. Men jag är lite trött på att folk tror att lärare bara är lediga hela tiden.
Jag tycker att de flesta lärare bara jobbar hela tiden.
Jag är lärare. Jag har arbetstid. Som alla andra. Fast inte riktigt likadant. När jag arbetar heltid är jag på mitt jobb 35 timmar i veckan. Plus luncher a 30 minuter som jag äter i bamba med barnen. Jag är alltså på mitt arbete i 37,5 timmar i veckan. Jag arbetar också i förtroende. Tio timmar i veckan. Varje vecka har min arbetsgivare förtroende för att jag kommer att arbeta 10 timmar mer än den tiden jag måste vara på min arbetsplats. Ibland stannar jag längre tid på jobbet än jag måste, ibland arbetar jag ett par timmar när barnen har lagt sig på kvällarna och ibland blir det några timmar på söndagarna.
Mitt avtal säger att genom att arbeta 45 timmarsveckor kan jag få ferielön och semester. På det sättet har jag sommarlov. Höstlovet är till hälften studiedagar med egen fortbildning och hälften lov. Egen fortbildning gör jag i förtroende när jag läser en bok om skolutveckling eller läser en pedagogisk artikel om undervisningen.
Höstlov blir lov i den betydelsen att jag inte har några lektioner. Ingen tid att börja och att sluta. Men tid att göra allt det där jag inte hunnit de senaste veckorna. Som till exempel att skriva omdömen för elever i årskurs åtta, att skriva rent protokoll från två möten i förra veckan, att göra beställningar till bildsalen, att städa i bildsalen, att göra planeringar inför resten av terminen och att förbereda samtal och lektioner till nästa vecka.
Ibland önskar jag att jag hade 40-timmars vecka och vanlig semester som alla andra. Då kunde jag säga nej till samtal på kvällstid, gå hem 16.30 och släppa en massa borden och måsten, jag kunde välja själv vilka veckor jag ville vara ledig om jag ville åka någonstans och inte hela tiden känna att jag har dåligt samvete för att jag inte arbetat tillräckligt. Det finns alltid mer man kan göra för sina elever.
Jag har det jättebra. Jag gillar mitt jobb och jag gillar friheten att arbeta en del av min tid när jag själv vill. Men jag är lite trött på att folk tror att lärare bara är lediga hela tiden.
Jag tycker att de flesta lärare bara jobbar hela tiden.
tisdag 1 november 2011
Bröder
Storgråt från minsta. Bröder som tjoar uppifrån rummet.
- Vad är det, älskling? Har du slagit dig?
- Dom slåss!
- Slår dom dig?
Hulkanden.
- Dom slåss med min... kudde!
Mamma försöker att inte le.
- Det är ju bara en kudde.
Storgråt.
- Men det är min kudde. Världens bästa kudde.
Lite lugnare gråt nu.
Efter en stund.
- Jag är trött, mamma.
Och så blev jag lite inspirerad av Cillas fotokul - IncrediBooth.
- Vad är det, älskling? Har du slagit dig?
- Dom slåss!
- Slår dom dig?
Hulkanden.
- Dom slåss med min... kudde!
Mamma försöker att inte le.
- Det är ju bara en kudde.
Storgråt.
- Men det är min kudde. Världens bästa kudde.
Lite lugnare gråt nu.
Efter en stund.
- Jag är trött, mamma.
Och så blev jag lite inspirerad av Cillas fotokul - IncrediBooth.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)