Jag är lärare. Jag anordnar föräldrarmöten.
Jag är förälder. Jag blir inbjuden till föräldrarmöten.
Som lärare tycker jag att föräldrar borde gå på föräldrarmöten.
Som förälder tycker jag att föräldrarmötena är pisstråkiga för att man antingen berättar saker som jag redan vet eller så sitter föräldrar som kritiserar skolan eller läroplanen. Och jag blir så oerhört frustrerad över det - i vilket annat yrke ifrågasätt personalen (varav de flesta med minst med fyra års högskoleutbildning) av de som aldrig är där och ser verksamheten?
Läkare? Jo, nu samlar vi alla patienter och deras anhöriga och berättar om verksamhet och organisation och låter dem kritisera hur vi opererar, skriver journaler eller möter patienter....
Byggnadssnickare? Jo, nu samlar vi till ett möte och låter alla husägare ifrågasätta vilka verktyg och material de använder. Vi misstror all deras erfarenhet och tillvägagångssätt om de inte kan bevisa att det de gör är det bästa.
Ni fattar va? Jag är oerhört less på föräldrarmöten. Och jag har faktiskt ingen lust att gå på fler.
Och jag är less på att min proffessionalitet som pedagog ständigt ifrågasätts från föräldrar och media - som faktiskt inte ens går i skolan idag.
