Tänk att man kan köpa en sak som kostar över tretusen kronor och sedan ägna tre år att gnälla, sucka och irritera sig på den och till slut sälja den för 600 spänn - och känna sig nöjd! Hur går det ihop?
Igår blev vi av med vårt Christer-Fugelsang-säte, även kallad bilbarnsstolen BeSafe Izi Kid. Den har varit stor och klumpig - helt överdimensionerad. Svår att sätta fast. Irriterande dåligt bakåtlut. Men den har varit säker. Eller? Vi har ju ingen aning eftersom vi aldrig har krockat, men jag vill gärna fortsätta leva i känslan av att det var värt pengarna och besväret...
Annonsen på Blocket gav snabbt gensvar. Fem spekulanter på två timmar. "Kan du hålla den åt mig - jag kommer på lördag?" och "Men jag vill ju ha den..." Klockan sex kom ett par med en liten dotter och köpte den. De prutade inte ens. Då börjar jag fundera om jag sålde den för billigt...
Fast å andra sidan - Selma har tuggat lite på frigoliten på baksidan. Jag har inte tvätat den. Och jag tycker den är dålig. Äsch, jag är nöjd. 600 spänn extra i semesterkassan känns helt okej!
Och ja. Jag älskar också Blocket. Jag tänkte det redan igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar