Önska

Oftast har jag svårt för att önska mig saker. Jag kan komma på grejer till köket och nya påslakan och sånt,  eller att något barn behöver en ny fleecejacka, men saker som är till mig själv är svårare. Men när jag skulle skriva en önskelista för några veckor sedan så kom jag på en sak till mig själv. Som bara jag ville ha.

Jag vet inte hur det var med er - men jag fick aldrig någon Salomon ryggsäck. I början på åttiotalet var jag nog ganska sur för det, men så här i retroperspektiv så är jag ändå glad. De var ju faktiskt himla fula, när jag tänker efter. Jag fick allt gå till min skola under hela mellanstadiet dragandes med min Fjällräven Kånken. Så där trevligt orange. Jag var nog inte överlycklig över den då, om man säger då. Men jag är en praktiker och jag nog det då också. Den var ju av ett tåligt material och hade ett sittunderlag i sig...

Men det jag fick syn på för ett par veckor sedan var en Fjällräven Kånken. Mini. I Rosa! Hur söt som helst. Inte alls den fula, gamla orange, men ändå med ett visst affektionsvärde. Så söt. Den hamnade på min önskelista.

Och det som är så fantastiskt med önskelistor är att det faktiskt kan hända att man får saker från listan. Idag hände det.

Så himla söt. Och min. Tack.