I pedagogiskt syfte ser jag gärna att barnen följer med till återvinningsstationen och slänger det som vi så noggrant sorterat under diskbänken. Man vill ju inte att barnen ska bli som ens egen generation - tiden innan glasbubblorna och tidningsinsamlingscontainrarna. Då vi glatt slängde både glasburkar och knödde ner morgontidningen i soptunnan efter att den var färdigläst. Nu är det mer ordning och reda och Selma slänger inte en äppleskrutt utan att fråga:
- I vicken ska den va?
I alla fall så åkte Selma och jag iväg eftersom vi ändå var tvungna att åka till affären för att handla ketchup till fiskpinnarna - så passade vi på att ta med återvinningen.
- Jag vill hjälpa till, gastar Selma ifrån baksätet redan när jag bromsar in.
- Så klart du ska!
Det är när jag packar ur påsar och kassar och behållare ur bilen som jag gör mitt ödesdigra misstag. Jag räcker henne en kasse med tidningar.
Själv tar jag konservburkar och kaviartuber och skickar in bland den andra metallen. Då hör jag Selma från andra sidan.
- MAMMMA!
Hon springer runt till min sida och viftar upprört med några papper i handen.
- MAMMA! De här teckningarna har ju jag ritat!
Jag gör mitt bästa för att försäkra henne om att det har blivit fel, att hennes teckningar har hamnat i tidningsåtervinningen av misstag. Hon ser skeptisk men lite frågande på mig.
- Man måste tittar noggrant så man inte slänger FEL, mamma!
Väl hemma får pappa samma uppläxning och vi ser bekymrade ut samtidigt som vi både funderar på hur vi ska göra för att inte hemmet ska drunkna i barnteckningar. Kanske vore det inte fel att slänga dem i soptunnan ändå...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar