Förvirrat firande

Det är ju lite svårt det där med födelsedagar. Först fyller man år en dag och då kommer familjen och sjunger på morgonen och sedan dyker det upp en massa mor- och farföräldrar på kalas på kvällen. Ett par dagar senare är det kalas igen - för kompisarna. Oj, vad man måste ladda inför alla dessa tillfällen. Inte konstigt att man blir trött och förvirrad...

Selma fyllde fyra år i torsdags. Hon har laddat inför den här födelsedagen i ett halvår eftersom hennes tre storasyskon fyller år på våren. Och hon var nöjd. Hela morgon med "jamåhaleva" och fika på sängen och hela kvällen med släktkalas och tårta. Och massa paket.

Sedan började hon ladda för söndagens kalas.

På söndagen kommer hon in med bestämda steg och trumpen min i sovrummet vid niotiden på morgonen.
- När kommer ni egentligen? Jag har väntat jättelänge!

Men vi fick förklarat för henne ganska snabbt att det är bara en födelsedagsmorgon och sedan var det snabba ryck eftersom barnkalaset började redan klockan elva....

Uppläxad

I pedagogiskt syfte ser jag gärna att barnen följer med till återvinningsstationen och slänger det som vi så noggrant sorterat under diskbänken. Man vill ju inte att barnen ska bli som ens egen generation - tiden innan glasbubblorna och tidningsinsamlingscontainrarna. Då vi glatt slängde både glasburkar och knödde ner morgontidningen i soptunnan efter att den var färdigläst. Nu är det mer ordning och reda och Selma slänger inte en äppleskrutt utan att fråga:
- I vicken ska den va?

I alla fall så åkte Selma och jag iväg eftersom vi ändå var tvungna att åka till affären för att handla ketchup till fiskpinnarna - så passade vi på att ta med återvinningen.
- Jag vill hjälpa till, gastar Selma ifrån baksätet redan när jag bromsar in.
- Så klart du ska!

Det är när jag packar ur påsar och kassar  och behållare ur bilen som jag gör mitt ödesdigra misstag. Jag räcker henne en kasse med tidningar.

Själv tar jag konservburkar och kaviartuber och skickar in bland den andra metallen. Då hör jag Selma från andra sidan.
- MAMMMA!
Hon springer runt till min sida och viftar upprört med några papper i handen.
- MAMMA! De här teckningarna har ju jag ritat!
Jag gör mitt bästa för att försäkra henne om att det har blivit fel, att hennes teckningar har hamnat i tidningsåtervinningen av misstag. Hon ser skeptisk men lite frågande på mig.
- Man måste tittar noggrant så man inte slänger FEL, mamma!

Väl hemma får pappa samma uppläxning och vi ser bekymrade ut samtidigt som vi både funderar på hur vi ska göra för att inte hemmet ska drunkna i barnteckningar. Kanske vore det inte fel att slänga dem i soptunnan ändå...?

Semestertid

Maken vann.

Men vi vann ju allihop. Vi gick ner drygt fyra kilo tillsammans. Denna vecka fortsätter vi men inte lika hårt. Nu är det tillåtet att dricka ett glas vin...

Saker man kan reflektera över i semestertid:
- Det är dyrt att vara ledig. Man kommer på att man ska fixa och köpa saker man inte har orkat fixa när man jobbar. Sluträkningen på gårdagen vågar jag inte fundera på men det som hände var att vi numera har nya torkarblad både bak och fram, dottern har ny sadel på sin cykel, yngsta sonen har en ny cykelhjälm, maken har nya träningsskor och vi har ett litet set med peeling, salt och kräm till fötterna.

Det bästa med att jobba är kanske att man inte hinner göra av med så mycket pengar...

Hård vecka

Efter några halvhjärtade försök att dra igång en ordentlig satsning fick maken en idé förra helgen.
- Vi kör hårda regler och hård träning i en vecka och den som vinner får bestämma reglerna för kommande vecka...?
- Hårda regler? Hård träning?
- Inget godis, chips, dricka eller kakor. Ingen alkohol. Mycket grönt. En timmes träning varje dag.
Efter lite övervägande accepterade jag och dottern.

Invägning skedde förra lördagen. Sedan dess har jag och dottern:
- Två rundor i Skatås. En av dem den förhatliga kuperade femman.
- En cykeltur till Backa. Nästan en timme.
- Ett friskis&svettis-pass i Lerum. 60 minuter.
- Två gång/löp-rundor här hemma på vardera en timme.
Och idag toppade vi med:
- En cykeltur till Färjenäset. 28 km. Inklusive en tripp över Älvsborgsbron.
(Ni hör va - Älvsborgsbron! Vår jättestora hängbro. Stor. Hög och lång. Pust och stön.)

Nu väntar vägning igen i morgon bitti. Den som har gått ner mest i vikt procentuellt vinner. Mannen är rädd att jag ska vinna och köra tobaksfri vecka (= snusfri!?) och jag är rädd att dottern ska vinna och köra alkoholfritt (jamen nu har jag inte druckit ett glas vin på drygt en vecka...).

Undra vad dottern är rädd för... och vem som vinner...

Lördagmorgon

Selma.
- Idag har jag hicka. Jag har fått det för att jag bajsade. Så det så.

Skönt att det finns någon som vet hur det är.