Kärlek, nej tack.

Efter en helg i kärlekens berusande tecken så kunde jag inte hålla igen. Jag köpte lite kärlek. För första och sista gången. Köpt kärlek är inget som jag är vidare van vid, bortsett från barnens veckopeng, så jag tänkte att det kan vara dags att prova.

Jag hade fel. Att köpa kärlek är inget för mig. Kärleken jag fick hade en genomgående skum smak som var svår att definiera och på intet sätt trevlig. Tankarna for till barndomens penicillinkurer och för gammal mjölk som fått gojsa till sig i solen. Och som den såg ut! Blek och sjavig som ansiktsfärgen efter att man legat i mörker och med hög feber riktigt länge. Är det så här köpt kärlek smakar och ser ut? tänkte jag och bestämde mig för att aldrig mer köpa kärlek.