Maken ser frågande ut. Men nickar jakande och ser sedan glad ut. Och vi sjunker ner i soffan och spelar super mario bros med barnen.
Tio minuter senare hör jag mig själv säga:
- Det här går ju inte!
Sedan sorterar jag äldsta sonens garderob och packar undan allt för smått i en bortskänkespåse. Efter det börjar börjar med min egen garderob. Maken har under tiden börjat röja bland skorna i hallen. Sedan åker han och handlar med jag fixar kvällsmackor och läser godnattsagor för barnen.
Det går helt enkelt inte. Vi kan faktiskt inte göra ingenting. Även om vi vill.
Tröttsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar