Tråååkigt

När jag väl tittar runt bland bloggar och facebooksinlägg så handlar övervägande delen om sjukdom, vabb och feber, tycker jag. Det är ju så nedrans trist. Men det är svårt att komma ifrån. Det är svårt att hålla ångan uppe och att tänka på något annat.

Tankar just nu:

- Men hur var det nu - Selma hade ju feber och var snorig förrförra helgen, eller hur? Och förra helgen så kräktes hon... Och nu har hon FEBER igen. Och alla andra börjar också känna sig förkylda - EN GÅNG TILL.

- Jag vabbade måndag. I tisdags fick Artur vara hemma själv när Henke skulle på möte. Men så ringde de ju in mig från dagis så jag fick hämta febriga Selma vid tvåtiden så det blev inte så länge själv för Artur ändå. Och onsdag kunde/ville ingen vara hemma. Så vi ringde in mormor och morfar. Vems tur är det i morgon då? Och om Henke är hemma i morgon - vems tur är det på fredag då?

- Vem handlar när? I måndags var Henke borta hela kvällen med bilen. Ingen handling. I tisdags tänkte Henke handla på dagen men eftersom jag skulle vara standby när Artur var hemma själv så fick han ingen bil och det blev ingen handling. Och på kvällen var jag borta. Ingen handling. Idag var jag ju tvungen att lämna Einar på dagis eftersom Henke var hemma med Selma tills mormor och morfar kom och om jag ska hinna till jobbet för åtta så måste jag ta bilen - ingen handling. Och så hade vi tänkt handla på kvällen. Men nu känner vi oss förkylda och hängiga. Ingen handling. Det börjar bli tomt i kyl och frys.
Ingen äter ju ändå när alla är hängiga, kommenterar Henke.
Tur att mormor och morfar tar med sig mat när de kommer, kommentar jag.

Men hur kul är det att skriva om det här? Inte alls. Men det finns ju inget annat. Suck.