Jag gillar gratis. Jag gillar böcker. Jag gillar att vara hemma.
Alltså gillar jag bokbussen. Som stannar nära hemma. Vi är nog där åtminstone två gånger i månaden. (Och när jag säger vi så menar jag jag och barnen, för maken kan inte gå ombord för han blir åksjuk av att det gungar. Det är en rolig historia som vi kan ta en annan gång.)
Tyvärr har jag lite problem med det där med lämna tillbaka i tid. Det handlar ju om dels att hålla kolla på datum och kvitton och så dels med att hitta böckerna under barnen sängar och i pyssellådor. Ibland får jag skulder. Jag ser det som ett sätt att se till att finansiera nya inköp till biblioteken och bokbussarna.
Senaste gången vi var på bokbussen fick jag inte låna för att jag hade för höga skulder och de tog inte kort så jag kunde inte betala. Sedan fick jag ju så klart låna ändå - vi har ju världens gulligaste bokbusspersonal! Jag lovade så klart att fixa betalningen. Och det gjorde jag efter ett par dagar på ett bibliotek inne i stan - döm om min förvåning när jag kommer tillbaka till bokbussen veckan efter och skulden inte är registrerad som betald! Grr. Tvåhundratjugoåtta kronor som jag betalt kontant och kvittot hittade jag så klart inte.
Så efter att ha laddat med datum och tid när betalningen skedde och försökt komma ihåg hur mannen jag betalt till såg ut och andra upprörda tankar ringde jag idag till biblioteket i fråga idag eftersom jag ändå är hemma och vabbar.
- Oj, då och du har betalt!? Jamen då klickar jag bort den skulden. Vad har du för personnummer sa du?
Så lätt var det. Och här har jag suttit och laddat. Helt i onödan.
Måste lära mig att sluta göra saker i onödan. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar