Baka baka baka

Den sista juni blev jag rekommenderad boken "Enklare bröd" av Martin Johansson Pain de Martin.
Den andre juli köpte jag boken. Sedan dess har jag bakat.

Idag - den 25 juli - insåg jag att jag bakat hälften av recepten i boken.

Bakmani. Som ställer till det. För om jag råkar vakna till vid sex-halvsjutiden på morgonen och får tanken tänk om man skulle gå upp och baka ut degen jag satte igår då är det svårt att somna om.

Idag var det ännu värre. Både jag och maken vaknade 05.25 och till slut var vi tvungna att gå upp. Jag hade ju degen till aprikosbrödet jag satte igår och min surdeg att skaka på och dessutom en stark ingivelse att baka bröd med kaffe i. Sagt och gjort.

Morgonens aprikosbröd

Det bästa är ändå att jag vid flera tillfällen fått min 12-årige-jag-gillar-bara-polarbröd-och-vitt-formbröds-son att vi flera tillfällen äta av mitt hembakta bröd. Och igår nådde vi en milstolpe när han frågade:
- När ska du baka det där brödet du bakade i morse igen?

När jag inte bakar

Jag gör andra maniska saker. Som att rita mina färger. I ordning.

Vaxkritorna.

Akvarellerna.

Akvarellpennorna.

Och mina markers.

Men jag har några kvar.

Men jag måste ju baka också.

Läget.

Vi tar det lugnt...

...träffar nya vänner...

... och äter gott.

Kotte

Vi har bytt västkusten mot insjön med tallskogen. Men det är ju inte mycket till badväder - det blir en del konst- och kulturutflykter istället.

Vi har hjälpt till att öppna slussar och ritat kotte.

Västkustskt

Som den västkustbo man är och alltid har varit så borde man ju vara indränkt i saltstänk sedan barnsben. Men så är inte fallet. Jag har tillbringat alla somrar när jag var liten i en stuga vid en liten insjö (den finaste insjön) och upplevelsen av havet har väl varit mest från Danmarksbåten...

Sedan några år tillbaka har vi hälsat på några dagar varje sommar hos våra vänner som har stuga utanför Lysekil. Och det är så där västkustskt som det bara kan vara med allt vad det innebär -  krabbfiske, båt, klippor, makrillar, salta vindar, maneter - lika fint varje år.

Kvällsol, bohusländska klippor och hud. 

En fantastisk kombination.

Hållö fyr, Smögen.

Man kan liksom inte låta bli att springa och hoppa 

på de där klipporna.

Smögen.

 Tre femtonåriga tjejer släpptes ut i motorbåten och kom in med den 

här fångsten. Och stora leende.

Föräldrarna som spanat efter båten och ringt några... hrm... 

gånger var minst lika glada.

Maneter är ju fantastiskt spännande.

Jag gillar att måla

Jag tyckte det var ganska rättvist och smart.
- Du målar och jag har koll på barnen.
Vilket betydde att jag blåste upp poolen. Satt på uteplatsen och slösurfade. Fixade enkla mackluncher när det började bli grinigt. Plåstrade om när det behövdes. Hade koll. Och hade gott om glada tillrop när maken när maken stack ut huvudet genom fönstret på övervåningen.

Men på tredje dagen tröttnade han. 

- Jag börjar med middagen nu, ropade jag.

- Jag tar det istället. Jag är trött på att måla. Det är en massa pilljobb kvar. Det är ju du bra på.

- Jamen, jag tänkte ju göra köttfärssås...

- Det fixar jag. Här är penseln.

Jamen hallå. Jag hatar ju att måla. 

Alltså jag gillar att måla. Ansikten och mönster och roliga djur och galna gubbar och sånt. Men det här.

Jag hatar att måla sånt här. Pilljobb. Fnuttiga kanter och lister och karmar. Jag är inte så himla förtjust i att rolla heller för den delen.

Mina barn brukar säga till mig att jag är så himla duktig att rita innanför linjerna. Tjiho. Men på en fösterlist kan jag inte måla utan att det kommer på rutan. Faktiskt. Och hur kan vitt på fönsterkarmen vara så himla olikt vitt på väggen!? Vitt som vitt liksom.

Jag försöker att intala mig att jag kommer vara så himla lycklig när vårt nya sovrum är färdigmålat men istället tänker jag så här.

Guuu vad det här är tråkigt. Oj, nu kom det på rutan. Då gör det ingenting om det kommer mer på rutan för jag måste ändå skrapa. Guuu vad det kommer att bli tråkigt att skrapa. Varför i alla världen fick vi för oss att ha svarta fönsterlister sist överhuvudtaget? Guuu vilken tid det tar. Jag målar lite tjockare lager. Åh neeej, nu rinner det och blir droppar. Men vad kladdigt. Guuu vad tråkigt! Och nu fick jag i håret.... Men guuu....

Giv mig styrka. Eller ännu hellre - ett färdigmålat sovrum.

Konst?

17. Gör konst med gatukritor.

Det började regna en kvart efter jag var klar. Nu är den borta...

Vad vi gör

Grillar.
Badar.
Bakar.
Har träskor.

Och ritar förstås.

Nr 6 och 7

6. Rita av ett fotografi.
7. Måla ett porträtt.

Snarare rita. Men herregud, det är ju jag som bestämmer reglerna här.

Check.

Oljepastell

19. Gör en teckning i oljepastell.

Check.

Bröd!

Jag har alltid gillat att baka och alltid sett mig själv som en sån som bakar mycket.

Men det har blivit lite lite av bakandet på sista tiden.

Nu blir det ändring på det. Jag blev rekommenderad en bok. Sprang och köpte den direkt. Och den är perfekt. Enkel och tydligt. Men ändå vuxen och noggrann. Och rolig. Och intressant.

"Enklare bröd" av Martin Johansson - pain de martin.

Läs. Baka. Njut.

Jag bara måste baka mer i morgon.

Nytt och fräscht...

...eller tråkigt och oinspirerade?

Jag shoppade loss igår på konstnärsbutiken i stan. Bland annat bytte jag ut de nästintill tomma akvarell bitarna till nya fräscha. När jag plockade i dem så torkade jag rent lite i lådan och ångrade mig nästan direkt.

Men det är ingen fara. Det går väl inte många dagar innan den är tillbaka i sitt forna skick!