Snart så

Jag ser faktiskt fortfarande framemot att fylla år. Varje år så tindrar mina ögon på födelsedagen. Jag har börjat nedräkningen.

Och just i år skulle jag nog bli extra glad för pelargon-skott.  Om någon undrar.

Åh nej. Varför kollade jag upp det!?

Jag läser just nu en bok av en för mig ny, okänd författare. Med ett vanligt svenskt namn. Just den här författaren har en namne i en svensk skådespelare som jag inte är så förtjust i.

Boken, som jag idag läst till hälften, har ett i mitt tycke fantastiskt roligt och intressant språk. Och en känsla som jag direkt fastnar i och bara vill läsa mer av. Överraskande bra, helt enkelt.

Klart jag blir intresserad av författaren. Vem är hen? Vad har hen skrivit mer? Vad fånigt att hen har samma namn som den där tönten...

Och nu sekunderna innan jag tänkte börja blogga så googlar jag. Jag skriver namnet. Får upp skådespelaren, två hockeyspelare och en sportjournalist. Ingen författare.
Jag googlar namnet och titeln på boken. Får upp skådespelaren.
Jag googlar namnet, titeln på boken och ordet författare. Får upp skådespelaren.
Motvilligt går jag in på hens wiki och läser
....är en svensk skådespelare, dramatiker och författare.

Ett trauma. Gilla/ogilla. Vad tycker jag egentligen? Förvirring.

Jag bestämmer mig för att jag gillar boken. Punkt.

Och att jag inte ska kolla upp allt hela tiden.  Kommer aldrig att klara.

Körigt

Den här veckan har varit lite körigt. Man måste ha mycket i huvudet och en hel del i benen. Möten, läxläsning, fixa barnvakt, utvecklingssamtal, gympapåsar, storhandling, betala räkningar. Och så vill man ju ha lite lugn-och-ro-tid. Förhoppningsvis till helgen.

By the way. Det är schysst att cykla till jobbet. Friskt, avkopplande och träning på ett naturligt sätt. Allt motiverande på sitt sätt.

Men att cykla här och räkna ihop veckans plus och vad man ska köpa för det, det är nästan den bästa motivationen. Denna veckan har jag sparat ihop till ett par nya träningstights!

Fyndat

Jag köpte en klänning till Selma på loppis i klass 5B i skolan. En femteklassare satt priset till 10 kronor. Oförskämt bra, tyckte jag. Men det var ju en stor fläck på framsidan, så jag behövde inte skämmas för underpriset. Så mycket.

Och när klänningen var tvättad (och fläcken borta!) var vi tvungna att gå ut att ha en liten fotosession.

Borra i betong

Jag vet att jag har skrivit om det förr. Men det här med att borra i betong är nog det värsta jag vet.
1. Det smutsar ner.
2. Det är tungt.
3. Och det låter som sjutton.
4. Det blir fel.
5. Typ alltid.
6. Och jag fattar ändå inte vilken sorts plugg man ska.
7. Och jag bryr mig inte heller.

Så jag tycker allt att det där kan maken göra. Han är ju ändå man. Problemet är att han håller med om alla punkterna på listan. Och kontrar alltid med samma sak.

- Varför jag? Vi är ju jämställda! Du kan lika bra som jag - eller lika dåligt som jag!
Gahh. Och så lägger han till:
- Och så är det är viktigt att barnen får se jämställda förebilder!
Knock out.

Så jag börjar mäta. Och fundera mer på det där med skruv och plugg och borr. Grrr.

Och så ska jag börja borra.
- Mamma, kan vi gå ut och leka?

Och då står jag ju och borrar helt i onödan. Så då hjälps vi åt. Och det går bra. Puh.

Cykelväder

Förresten så lurar jag mig själv. Jag "glömmer" mina jeans på jobbet så när jag går och upp klär på mig finns det bara cykelkläder.

Jag har cyklat till jobbet alla dagar hittills denna vecka. Och ätit typ noll kolhydrater. Ingen pasta, inget godis, inga bullar eller kakor. Tjiho. Vad jag är nöjd.

Mina jeans är på jobbet nu med. Jag cyklar imorgon. Även om det regnar.

Insåg i morse att det känns som man förbränner mer kalorier om det regnar när man cyklar. Hoppas att det är sant.

Fyra

Jag tror egentligen inte att det är så mycket som blir besvärligare av att ha fyra barn än till exempel två.

Men jag vet en sak som definitivt blir det. Syskonfotograferingen. Man fixar i ordning, plockar undan och ser till att alla är mätta och glada så att man kan ta ett foto (oftast för att mormor önskar sig ett så mycket i födelsedagspresent).

Så står de där. Söta, fina och rara. Men de bryr sig så himla mycket om vad de andra gör.

- Titta framåt allihop. Titta in i kameran. Klick.
- Einar kan du vända dig framåt!? Klick.
Einar vänder sig framåt. De andra tre tittar på Einar. Klick.
- Ok. ALLA framåt nu. Selma, inga miner. Klick.
Hilda tittar på Selma så hon inte gör några miner. Klick.
- Hilda, titta framåt. Alla tittar på Hilda. Klick.
- Artur, kan du le på riktigt. Klick.
Alla vill se hur Artur ler. Klick.

Två hundra bilder senare. Kanske hittar man några bra. Eller så får man sätta ihop ett collage där alla ser bra ut någongång...

Hej, jag heter Lena och jag...

...är himla nöjd med att jag har slutat spela candy crush och farm heroes. Pinsamt nöjd.

Eftersom det betyder att det faktiskt var lite jobbigt att sluta. Men jag var tvungen att börja med något annat för att klara det. Så jag har blivit helt beroende av att läsa istället. Jag längtar hela tiden efter boken jag för tillfället läser. Lite pinsamt.

Men väldigt intellektuellt.

Jag börjar en söndag

På söndagmorgonen vaknade jag och började läsa boken "Jag börjar på måndag". Så jag slutade läsa och tog en joggingrunda. Fem kilometer på 40 minuter. Jag kände mig duktig. Och ganska andfådd.