Nyår

Jag har kommit fram till att det är bättre med önskningar än med löften.

Så nu ska jag införa nyårsönskningar. Funderar på att köpa sådana där kinesiska flygande lyktor och skriva önskningar på. Sex lyktor, en till varje familjemedlem. Undrar om Selma orkar vara vaken?

Jag önskar...
Att vi får vara friska hela familjen. Små förkylningar är helt okej. Men magsjuka och andra otrevligheter hoppar vi gärna över. Och om vi måste vill vi inte vara sjuka alla samtidigt.
Att jag ror iland att jobba heltid och plugga fotografi kvartsfart och samtidigt är trevlig mot familjen. Med trevlig menar jag att jag inte ska vara stressad och skälla. Och inte bara vara snäll när jag vill fotografera mina övriga familjemedlemmar.
Att det går bra för barnen i skolan och på dagis. De behöver ju inte vara bäst i klassen eller så men Hilda ska ju få betyg i slutet av året för första gången. Och Einar och Selma borde ju börja fundera på sina kommande bildbetyg, med tanke på högen slarvteckningar i facket på dagis.
Att vi får ihop tillräckligt med pengar så vi kommer iväg på den där resan vi önskat oss. Maken får helt enkelt börja fundera på antalet hårdrocksskivor och dvd:er och annat strunt han köper. Men jag behöver ju faktiskt köpa ett kamerastativ, ett nytt UV-filter, en bättre blixt och en del andra kameraattiraljer... 


Selma önskar sig..
Pyjamaströjor till sina dockor. 
En sån som man kan skjuta med - en pangtol. 
Och en låtsastomte.

Det kanske inte gör så mycket om hon inte orkar vara vaken till tolvslaget.

Julhelgen

Nittiofyra år emellan händerna.

Jag kämpade hårt för att forma rommen till små hjärtan.

Annars har jag tagit det väldigt lugnt.

Från oss alla, till er alla...

En riktigt god jul!

Hoppas skinkan smakar perfekt och alla ögon tindrar och att det blir julkramar och en och annan glögg!

Massor med kramar från hela familjen!

Dagens insikt

Jag går tillsammans med min trettonåriga dotter i vårt lokala köpcenter och letar efter julkläder.
- Har du mycket pengar på kortet, frågar dottern men väntar inte på svar.
- Åh, den här vill jag ha, nu drar hon i en röd stickad kofta.
- Och den här, säger hon med vädjande blick och håller i en svart kjol.
Jag drar kortet tills det fräser och så kommer jag på mig själv att tänka:

Nu är jag vuxen.


Göta Petter. Gift, fast jobb, barn, barn, radhus, skild, omgift, barn, radhus, barn. 40 år. Och inte förrän jag shoppar med min trettonåring känner jag mig vuxen. På riktigt.

naivism

Einar och jag ritade tillsammans häromdagen. Först ritar jag en trekant som luva. Och sedan han. Sedan ritar jag en halvcirkel som ansikte. Och sedan han. Sedan ritar jag små runda öron. Och sedan han. Och så vidare.

Einar blir jättenöjd. 

Mamma blir missnöjd och tycker att Einars tomte och julgran har mer charm och naturlighet än hennes. 

Hur hittar man tillbaka till en 4 1/2-årings tecknande?