Baka baka baka

Den sista juni blev jag rekommenderad boken "Enklare bröd" av Martin Johansson Pain de Martin.
Den andre juli köpte jag boken. Sedan dess har jag bakat.

Idag - den 25 juli - insåg jag att jag bakat hälften av recepten i boken.

Bakmani. Som ställer till det. För om jag råkar vakna till vid sex-halvsjutiden på morgonen och får tanken tänk om man skulle gå upp och baka ut degen jag satte igår då är det svårt att somna om.

Idag var det ännu värre. Både jag och maken vaknade 05.25 och till slut var vi tvungna att gå upp. Jag hade ju degen till aprikosbrödet jag satte igår och min surdeg att skaka på och dessutom en stark ingivelse att baka bröd med kaffe i. Sagt och gjort.

Morgonens aprikosbröd

Det bästa är ändå att jag vid flera tillfällen fått min 12-årige-jag-gillar-bara-polarbröd-och-vitt-formbröds-son att vi flera tillfällen äta av mitt hembakta bröd. Och igår nådde vi en milstolpe när han frågade:
- När ska du baka det där brödet du bakade i morse igen?

När jag inte bakar

Jag gör andra maniska saker. Som att rita mina färger. I ordning.

Vaxkritorna.

Akvarellerna.

Akvarellpennorna.

Och mina markers.

Men jag har några kvar.

Men jag måste ju baka också.

Läget.

Vi tar det lugnt...

...träffar nya vänner...

... och äter gott.

Kotte

Vi har bytt västkusten mot insjön med tallskogen. Men det är ju inte mycket till badväder - det blir en del konst- och kulturutflykter istället.

Vi har hjälpt till att öppna slussar och ritat kotte.

Västkustskt

Som den västkustbo man är och alltid har varit så borde man ju vara indränkt i saltstänk sedan barnsben. Men så är inte fallet. Jag har tillbringat alla somrar när jag var liten i en stuga vid en liten insjö (den finaste insjön) och upplevelsen av havet har väl varit mest från Danmarksbåten...

Sedan några år tillbaka har vi hälsat på några dagar varje sommar hos våra vänner som har stuga utanför Lysekil. Och det är så där västkustskt som det bara kan vara med allt vad det innebär -  krabbfiske, båt, klippor, makrillar, salta vindar, maneter - lika fint varje år.

Kvällsol, bohusländska klippor och hud. 

En fantastisk kombination.

Hållö fyr, Smögen.

Man kan liksom inte låta bli att springa och hoppa 

på de där klipporna.

Smögen.

 Tre femtonåriga tjejer släpptes ut i motorbåten och kom in med den 

här fångsten. Och stora leende.

Föräldrarna som spanat efter båten och ringt några... hrm... 

gånger var minst lika glada.

Maneter är ju fantastiskt spännande.