Igår kväll bestämde vi oss för att gå ut på en kvällspromenad i mörkret. De stora barnen var inte intresserade - suck&stönochvarfördå? - och de små var på men trötta. Einar var snabb och fick på sig overall och stod färdig med ficklampa i hallen. Selma var
för trött visade det sig. Hon fick ett bryt på hallgolvet och gnällde om allting och klarade helt plötsligt ingenting. Efter en kvarts illtjut gav vi upp och lämnade henne efter att ha bett storasyrran kolla till henne.
Upp på berget och titta på ljust från staden och alla husen. Einar sprang först och vi efter. Det slog oss då hur sällan vi gör saker tillsammans med bara ett barn. Einar fick båda sina föräldrars uppmärksamhet och fick bestämma hela promenaden själv. Det har nog inte hänt många gånger förut. Vi bara gick efter och log och skrattade åt honom.
Och väl hemma möttes vi av en lycklig Selma vars naglar var nylackade. En vinn-vinn-situation på ren svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar