Han börjar fyran. Det betyder att han är stor nu. Stor nog att vara hemma ensam. Ordna sin egen lunch. Cykla längre bort. Det är inte så svårt för honom. Han har bara roligt.
Det är lite svårt för mig.
Jag gör mitt bästa. Jag har inte ringt hem hela tiden. Och jag försöker att inte tjata om att vara försiktig när han cyklar över gatan. Jag kontrollerar inte vad han har ätit under dagen. Inte jättenoga i alla fall.
Det är lite svårt för mig.
Nu har jag skickat iväg honom till mormor och morfar. Ensam på tåget. Eller i alla fall utan-vuxen-ensam, med sin bästa kompis. Jag ringde mormor och morfar och berättade exakt vilka platser de satt på. Sedan sprang jag ikapp konduktören och förklarade läget. Bad honom titta till dem. Och så sa jag till den andra konduktören också. Och jag tittade efter lokföraren. Men jag såg honom inte.
Det är lite svårt för mig.
Mormor ringde och sa att de hade kommit fram. Det hade gått bra. De hade gått till restaurangvagnen åtta gånger. Och köpt små chipspåsar. Nu var de ute i båten och fiskade. Med stövlar och flytvästar, påpekade hon.
Nu får mormor ta över att ha det lite svårt ett tag.
Puh.
vacker..
SvaraRadera