Mina bilnycklar försvann. På onsdag morgon fanns de inte längre. Men man kan lösa det. Det finns ju extra nycklar och så. Fast man vill ju gärna hitta dem. Ändå.
Halvhjärtat tittar jag runt i bilen på onsdag morgon. Jag vet ju att jag kom hem med bilen på tisdagskvällen. Så nycklarna har ju åtminstone hamnat i bilen eller i huset. Eller mitt i mellan. Jag tittar runt i några fickor. Maken tänker att han hittar dem nog för han ska städa hemma.
På kvällen är det födelsedagskalas. Rent och fint hemma. Inga upphittade nycklar.
Torsdag morgon. Maken letar lite mer aktivt i bilen. Jag letar lite mer engagerat i köket. Börjar kännas lite jobbigt.
På torsdag kväll ger jag upp. Jag hittar inte mina nycklar. Jag utfäster en belöning på 10 kronor till den som hittar nycklarna. Barnen letar i bilen, i lådorna i hallen, i besticklådan, under papperna i köket - inga nycklar. Hilda letar i min handväska. I alla facken. Inte bara de två jag brukar lägga dem i. Även det inre facket där jag bara har plånboken. Annars. Nycklar upphittade. Jag känner mig dum i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar