Sur sensmoral

Jag har varit väldigt nöjd med vår framförhållning den här hösten. Käcka, vattentäta vantar köptes in redan i somras på outlet. Kängor för säsongen köptes in när skoaffären hade rea i mitten av oktober. Overaller togs ner från vinden och testades för flera veckor sedan. Vinterdäcken var på innan första frosten.  Vi har röjt på vinden och jag har full koll på adventslådan OCH jullådan.

Men hur bra var det här då? Minsta dottern började klaga på att kängorna var för trånga i början av veckan. Storebror hängde på och började gnälla om overallen. I morse mätte jag foten och kängan och konstaterade att de var exakt lika många millimeter. Hon måste ha vuxit en centimeter på en månad.

Jag vågar inte titta åt overallen. Och vantarna är förmodligen borttappade innan snön kommer.

Suck.