Nu väntar vi på mörkret...

Hela veckan har vi blandat vatten och karamellfärg och hällt upp i yoghurtförpackningar och fryst in. Klockan sju på lördagsmorgon smög Selma in i sovrummet och viskade (för det är ju en hemlig överraskning):
- Ska vi bygga islyktan nu?

Nu väntar vi bara på att få tända ljuset i mörkret.

Två spännande kort

När jag letade igenom fotona från 2009 häromdagen hittade jag ett spännande foto från Botaniska trädgården. Jag var där en fin höstdag med Einar, Selma, Artur och Arturs kompis. När de var ute och hoppade på stenarna i den lilla dammen längst upp kom jag ihåg att jag hade fotograferat ett annat gäng där ett antal år tidigare, så jag passade på att ta ett foto denna gång också.

Och igår letade jag upp det första fotot som är taget 2004. Hilda, hennes två kompisar och Artur. Inte samma vinkel men samma stenar.

Det är kul för det är väldigt tidstypiska foton. Gänget från 2004 var verkligen dem jag åkte mest på utflykt med på den tiden. Nuförtiden får man knappast med sig de där tre snart 16-åriga tjejerna på utflykter för att titta på blommor och hoppa på stenar... Tur att det finns andra som gärna följer med nu.

Schhh...

Selma och jag har varit hemma tillsammans hela veckan. Hon är så där lagom pysselsjuk. Bara 38 graders feber, knappt några andra symptom och pigg som en lärka (till skillnad mot vad jag är om jag har bara det minsta gnutta feber...).
- Vad ska vi göra nu, mamma? hörs ideligen.
Som tur var hör det även ganska ofta Får jag ser på film nu? annars hade nog mamman blivit trött.

Vi håller på med ett stort hemligt projekt. Det innefattar många mjölk- och yoghurtkartonger, vatten och karamellfärg. Och minusgrader. Säg ingenting till någon och håll tummarna för att kylan håller i sig... åtminstone över helgen.

Bröd bröd bröd

Ända sedan i juli när jag satte igång att baka på allvar har jag provat massor med olika varianter. Olika typer av mjöl, olika jästider i förhållande till jäst, olika saker att ha i bröden, olika fröer ovanpå,  olika sätt att söta bröd och annat spännande. Idag kom jag på att jag måste ju inte forma limpor. Så det blev en blomma.

Och nästan hela blomman gick åt till middagen för den blev så populär.  Nu börjar jag fundera på vad jag ska forma härnäst...

Och så vill jag rekommendera ett recept på kavring hos Pain de Martin. Så himla gott.

Foton från 2010-2011

Det är skönt att få ändan ur vagnen av andra bloggare. Maria - jag blommar - skrev häromdagen om hur hon fixade in sina fotografier i album. Gaahhh, tänkte jag, det har ju vi pratat om i ett år att vi måste komma igång med igen.

Varje år har vi sorterat ut någonstans mellan 50-70 foton som får plats i ett litet album och så gör vi ett fint album med i princip bara foton med hög kvalitet. Några halvdant komponerade slinker med i bland för att det handlar om ett tillfälle med stort minnesvärde. Men jag tror inte vi får med några suddiga.

Eftersom vi blev tillsammans mitt i sommaren så börjar det första albumet med juli och håller på till juli året efter. Nu ligger vi efter. Senaste albumet är för 2009-2010. Häromdagen satte jag igång och välja ut bilder från 2010-2011. I april 2010 fyllde jag 40 år och fick min fina kamera. Och i januari 2011 startade fotokursen jag just blev klar med. Gissa om det fanns många foton det här året!

Nu har vi i alla fall valt ut 96 foton (av typ 8000!) som ska vara med albumet. Det är ett kärt besvär för det är ju himla mysigt att se hur barnen vuxit och minnas roliga saker vi har gjort. Här är några...

Nu längtar jag efter att de ska landa i brevlådan så jag får pyssla med fotona analogt också!

Färdig!

Fotografi och Visuell Kommunikation 7,5 hp - Äntligen klar! Idag fick jag beskedet att jag är godkänd. Så himla härligt. Här är reportagebilderna från examinationsuppgiften.

Är du intresserad och vill utveckla ditt fotografiska tänkande är det här en kurs jag verkligen rekommenderar. Allt på distans från Högskolan i Jönsköping!

Julslut

Du vet att julen är slut när det är fler barr under granen än i den. Vi närmar oss med stormsteg.

Idag firade vi med en sista julklappsutdelning. Nu kan vi med gott samvete packa ihop allting i jullådan igen. Känns lite skönt. In med våren, ljusa färger och tulpaner :)

Med blandade känslor börjar jag jobba igen på tisdag (jag borde börja imorgon men jag hade ju missat att det var studiedag på dagis och skolan så jag blev liksom tvungen att stanna hemma). Jag vet inte riktigt ännu hur lång tid jag behöver arbeta kvar på min gamla skolan och när jag kan börja på min nya. Det kan bli från ett par veckor till ett par månader. Ska försöka så gott jag kan att vara en engagerad lärare fram till slutet men det är svårt när man är på väg att starta om på ett nytt ställe.

Det blir ganska mycket pack och överlämning nu i januari, antar jag. Det ska bli otroligt spännande att börja på en ny skola, ny kultur, ny bildsal, nya kollegor, nytt, nytt, nytt. Förutom min man då - han är ju inte så ny - men det blir nytt att ha honom som kollega - igen!

Mycket socker blir det, kapitel 2

Idag fick vi gäster till elvakaffet och eftersom vi har haft några lediga dagar bestämde jag mig för att prova ett bullrecept från Martin Johanssons senaste bok Bröd och pizza.

Det kräver nämligen tid att baka bullar som Martin. Så vi började igår efter lunch med att blanda en fördeg som stod och jäste fram till kvällen. Då blandade vi den riktiga degen och stötte vår kardemumma själva. Efter det skulle degen jäsa en timme. Sedan var det dags att baka ut bullarna. (Nu är klockan nio på kvällen.)

Mycket smör och ingen slarv. Varje bulle ska snurras och formas. Puh. Sedan ska de jäsa på plåt i 8-10 timmar i kall ugn. Tio timmar från klockan 22.00 är klockan 08.00.

Jag vaknade en gång klockan 06.14 men tyckte det var för tidigt att gå upp för att baka bullar. Nästa gång jag vaknade var klockan tio i nio. Äsch. Bullarna blev ganska överjästa. Den ena plåten blev mer som en bullmatta än som enstaka bullar. Men med tanke på smöret och sockret (utanpå och inuti) så smakade de ju mums ändå. Såklart.

Fast jag måste säga att bullar bakade med vanlig jästid är i princip lika goda när de är färska och ljumma så jag är inte säker på att jag tycker att det var värt besväret. Men det var kul att prova...

 

Mycket socker blir det, kapitel 1

Vi har kokat marmelad också. Det gör vi nästan varje vinter. Jättebra för barnen att se hur mycket socker det är i marmeladen och få en förståelse för att vi inte äter marmelad till frukost varje dag...

Årets marmeladblandning blev apelsin, citron och ingefära. Recensionen från Einar:
"Den är för stark för barn. Barn ska äta den med bara apelsin."

Men jag gillar den.

Nytt i vokabuläret

Ofta när mina barn säger fel så upprepar jag ordet på rätt sätt i konversationen för att de ska lära sig vad det heter. Min äldsta höll ju på i många år att säga "övergår" istället för "förrgår". Nu när hon snart är sexton var det nog några år sedan jag hörde det senast. Hon har lärt sig.

Vissa ord är både bättre och trevligare än originalet. Då behöver man ju faktiskt inte försöka ändra på det.

Som när Selma kommer med blod på fingret:
- Mamma mamma! Jag har svidont!

Inte så lata dagar

Jag älskar de här lata lovdagarna efter jul och nyår. De hetsiga stöket efter helgerna är över och vi har ändå några lediga dagar kvar av lovet. Det nya året gör att man vill rensa och göra om och med de nya inköpen och julklapparna blir bara allt så mycket mysigare.

Vi har äntligen (bland de absolut sista i vår bekantskapskrets) bytt ut vår tjocktv mot en platt. Det ska pysslas med en massa sladdar och kablar och sättas upp på väggen och fixas. Och så måste man ju se alla julklappsfilmerna så klart.

Och baka i de nya jäskorgarna måste man ju också! Valnötsbröd blir det.

Allt de där jag tänkt på att fixa har det plötsligt funnit tid till.
- Jag har rensat och vikt och plockat ur både barnens och min egen garderob. En underbar känsla - både att sortera ut sånt vi faktiskt inte använder och att hitta saker i botten av högarna som jag glömt att jag hade!
- Jag har tvättat min miniKånken-ryggsäck (även kallad handväskan).
- Jag har gjort klart ett illustrationsuppdrag jag blev ombedd att fixa för flera månader sedan.
- Jag har skickat in sista uppgiften till fotokursen (och kollat mejlbrevlådan säkert hundra gånger - arbetar de inte den här veckan på högskolan i Jönköping?)

Till och med har det funnits tid till att mixtra med bloggen och headern. Jag älskar den där kalvbilden jag fotade i somras. God fortsättning, hörrni. Det har vi.

2012

Jag har gillat 2012. Det har hänt många mysiga saker. Kanske inte mitt roligaste år på jobbfronten men oj vad jag har varit kreativ hemma.

Jag började året med att rita och måla 100 ansikten. Sedan har jag pysslat armband, målat på flaskor, skissat, klottrat, lerat, pärlat, stämplat, fixat med tändsticksaskar, sytt, fotograferat, klippt och klistat. Och när jag bläddrar tillbaka tycker jag att jag har utvecklats. Det känns fint.

I maj blev då äntligen vår drömresa av. Oj, vad vi längtade och planerade. Och hjälp, vad mysigt vi hade det. Vad mycket vi hann och se och uppleva och vad kul vi hade hos bästa familjen vi bodde hos. Vi pratar om resan fortfarande säkert minst en gång varje vecka.

En ny besatthet infann sig under sommaren. Jag fick tips på boken Enklare Bröd och började baka. Kunde inte sluta. Mellan juli och december har jag bakar i princip allt bröd som gått åt hemma. Nu har jag lugnat mig lite. Men jag älskar att baka! 

På skolfronten har det här varit pojkarnas år. Både Artur och Einar har börjat i nya grupper i nya skolor och bägge är nöjda och har mognat som sjutton. År 2013 är det flickornas tur. Selma börjar förskoleklass och Hilda gymnasiet. Spännande tider.

 

Med huset har det inte hänt så mycket. Vi har bytt rum med Artur och därav blivit tvungna att måla om två rum - han ville inte ha storblommigt och vi ville inte ha dödskalle...  Precis i slutet av 2011 gjorde vi tv-rum i källaren och det har vi varit mycket nöjda med.

Dessutom så har vi varit på många utställningar, sett en hög med filmer, träffat massor med trevliga vänner, ätit god mat, skrattat, pratat och myst och pussat.

Vi har redan startat 2013 med en fin promenad på Älvsborgsbron och vi kommer att fortsätta mot nya mål och äventyr.