Face-bok

Jag har fastnat i en av mina julklappsböcker. Den här: Drawing Lab for mixed-media artist av Carla Sonheim. Med undertiteln 52 creative exercises to make drawing fun. Och hjälp, vad roligt jag har. Det ritas för fullt. Bland annat har jag beslutat mig för att genomföra projekt 100 faces. Jag har skurit till hög med olika sorters papper i A6-storlek och ritar ansikten på olika sätt. Det är roligt att plocka fram alla pennor och kritor jag har samlat på mig och testa att rita på olika sätt. Upp och ner och bak- och fram och med höger och vänstern och med tjocka pennor och penslar och så vidare...

Nästan alla jag har gjort hittills är foton från facebook och det är också jättekul. Fnissar åt mig själv när det ser ut som mina vänner gör fula grimaser åt mig. Om de bara visste...

När alla är är klara ska jag sätta ihop det till en liten Face-bok. Himla bra att jag råkade köpa mig en egen liten spiralmaskin härom månaden. Jag visste väl att den skulle komma till hands.

Post-jul-promenad

Det var en härlig jul. Och det är härligt efteråt också. Bara att mysa på och ta det lugnt.
Barnen ser på film. Igen. Igen. Och igen.
När solen tittade fram idag tog vi oss ut. Första gången utomhus på flera dagar. Det blev en härlig promenad i vårsolen. Med clemetiner, utsikt, varm oboj, bullar, pepparkakor och snor. Och lite klätterträd.

Och jag är nöjd med att ta fram min systemkamera igen. Min fina Nikon har fått vila en del under hösten när iPhonens kamera har arbetat hårdare... Men här kommer Nikon-bilder!

Thomasdagen

Det var städdag i skolan idag. Jag var väl kanske inte alltför positiv hela tiden. Åtminstone inte till ett gäng smitare som hade gömt sig bakom en papperskorg.  Mitt under den happeningen smög en kollega fram till mig och meddelade att det är Thomasdagen idag.
- Det är dagen då all julmaten är färdiglagad och julfriden infinner sig!


Moahahaha.

Selma häromdagen

Lunch. Köttbullar. Selma fundersam.
- Är pappa din fru?
- Nä, han är min make.
- Men vem är din fru då?
- Jag har ingen. Jag är gift med en man. Då heter det make. Om man gifter sig med en tjej blir det en fru.
Selma tänker.
- Jag ska gifta mig med Jesus... Eller Matilda för jag har inte sett hennes rum och då får jag se det.

En lista

Bra grejer

Det är mysigt att hinna pyssla med sina barn när man vabbar. Vi har gjort små vävar i papptallrikar. Vi har målat krukor. Sprejat ramar. Och en massa annat måla-klippa-klistra-julklappspyssel.

Efter att min mor såg mitt skörbjuggsinlägg lagade hon en lasagne till oss och plockade med lite tomater. Tack för maten, mamma!

Halftone - en kul app som man kan göra roliga serierrutor med.


Vi börjar närma oss slutet på vårt tv-rum-i-källaren-projekt. Kanske kan vi sitta därnere till jul. Myspys.

Nu är det dags för Selma att gå till dagis igen imorgon. Jippie! Hon har varit hemma sjuk i tre veckor - det ska bli skönt att komma tillbaka till vanliga rutiner igen.

Jobbigare grejer

Betygssättning på fredag. Hu, vad jag ligger efter i och med allt vabbade. Längtar till fredagkväll.

tonårsdisträ

Packar upp varor från Ica-kassar på köksdisken och hittar ett paket fryst lax och ett paket tvättmedel. Skymtar den snart femtonåriga dottern på väg mot källaren och ropar.

- Älskling, kan du ta med de här ner?

Kommer inte riktigt ihåg om jag fick något svar eller ett grymtande men hon tog med sig paketen i alla fall.

Konversation vid middagen en dag senare:

Mamma: Du, jag gick ner till frysen för att hitta lite lunch idag...

Dotter: Öh ja?

Mamma: Jo, du minns laxen och tvättmedlet du bar ner igår?

Dotter: Öh ja?

Mamma: Jag hade ju tänkt mig laxen i frysen och tvättmedlet i tvättstugan...

Dotter: Öh... åhhh... oj.

Mamma: Å så hittade jag båda paketen i frysen!

Dottern fnissar: Oj då. Sorry.

Vi äter ju clementiner i alla fall

Funderar på hur långt tid det tar innan man drar på sig skörbjugg.

Efter veckor av hostiga nätter och dålig sömn hos alla. Och vabbpusslande. Och besök på vårdcentral och sjukhus och röngten och medicin och kräk och snörvel och snyft. Så inser man att det har inte blivit så mycket grönsaker till maten den sista tiden.

Men visst är det okej att slänga fram en sån här middag efter en natt på sjukhuset med hostande fyraåring? Jag tror till och med barnen tyckte det var lite coolt.

Galna maskar

Men jag pysslar vidare. Låter inte dåligt lim slå ner mig. Jag målar, broderar, klipper, klistrar, syr och ritar så det står härliga till. Visar inte så mycket här just nu. Det är ju jul snart...

Och det här blev ju väldans kul. Jag är nöjd. Både med resultatet och med processen. Tålamodskrävande men meditativt och roligt. Inte så svårt. Galet va?

Inspirerad av en bilduppgift från Art with mr E.

God Jul eller nåt.

Det kan hända att det ser ut som ett mysigt adventspyssel. Käcka små bokstäver i vita tapetprover som bildar det glada budskapet GOD JUL.

Så är inte fallet. Det här är ett diaboliskt, psykologiskt test som testar förhållandet mellan din spatiala förmåga i kombination med ditt tålamod och ditt svordomsvokabulär. Du får även en chans att utvärdera allt värdelöst lim och klister du har stående hemma.

Så ladda upp med tålamod och lim och se till att inga barn är i närheten om du inte vill att de ska utöka sitt ordförråd på ett sätt som inte var tänkt.

Man kan ladda hem typsnittet där man skriver ut mallar till att göra de här bokstäverna - kika in på fontstruct.com och ladda hem typsnittet Punched Out. Fontstruct är ett coolt ställe där du även kan designa ditt eget typsnitt.

Dagens vabbild

"Hur bra konstnär är jag?" undrar Einar.

I himlen

Det är det där med mönster och papper. Jag gillar ju mönster och jag gillar ju papper. Och färg. Och tjocka papper som håller att pyssla med. I olika färger. Märker ni vart det lutar... just det. Tapeter. Tapeter är ju så himla fint. Olika mönster och färger. Och det finns hur många som helst. I olika färgsättningar. Randiga. Blommiga. Rutiga. Jag bara älskar de där stora böckerna som man kan bläddra i. Så många åhhh och wow.

För några år sedan fick jag ett par gamla avlagda tapetböcker. Jag tror att jag kanske nämnde att jag var bildlärare och fick dem kanske för att det tänktes att jag skulle använda dem i skolan. Man jag är säker på att jag inte lovade att ta med dem till skolan. Säkert.

Tyvärr har jag lite svårt att använda tapeterna i dem för då tar de ju slut. Och det är ju så tråkigt. Jag har ju så få.

Häromdagen köpte vi färg till vårt nya tv-rum i källaren. Jag fick ett ryck och frågade om de hade några gamla tapetböcker jag kunde få. Jag var helt säker på att få ett nej.
- Javisst. Följ med här kan du kolla själv!
Genom tunga dörrar. Nedför trappor. Flera dörrar. Målarburkslager. Skrubb in i hörnet. Och där fanns tapetbokshimlen.
- Titta lite och ta vad du vill ha, sa färgaffärnskillen och gick tillbaka.

En man och ett barn i färgaffären. Två barn väntandes i bilen. En hungrig väntandes hemma. Femtio tapetböcker att gå igenom och att kånka hem. En snabb inre kris och en plan: Jag bläddrar igenom tio och väljer de fyra bästa, för det orkar jag bära.

Tio minuter senare står åtta böcker i måste-ha-högen. Jag blundar och rycker åt mig fyra och släpar dem uppför trappan och ut till bilen. Lite frustrerad men ändå lycklig. Jag har ju varit i tapetbokshimlen.

Inspiration overflow

Nu börjar jag känna mig lite stressad. Av bokhyllan. Jag ser det som en positiv stress. Hoppas att det förblir så.

Bokhyllan kom upp i lördagskväll. Söndagen ägnades åt att fylla den med innehåll. Inspirerande och kreativt innehåll.

Kreativt sedan dess:
Einar och Selma - potatistryck
Mamma - collage, akvarell
Selma - pärlat
Artur - teckna med kinesiskt tusch
Einar och Selma - stämplar, akvarellfärg, collage
Mamma - torrpastell, collage
Artur - teckna med vanligt tusch
Einar och Selma - tuschpennor
Mamma - sytt!

Vi snackar fem dagar. Och jag har hundra nya idéer. Och har sytt ett litet iphone-fodral idag (för att ha när jag inte har några fickor - man fäster den i ett skärp eller en sjal.) Jag har inte haft framme symaskinen på flera år. Selma tittade storögt och utropade:
- VAD är det?
- En symaskin.
-VAR har du haft den?

Tur att jag ska vabba imorgon så jag hinner vara mer kreativ! :)

Svininfluensa?

Mitt i natten vaknar vi av ett illvrål. Selma skriker att hon har ont i huvudet. Efter en stund lugnar hon sig och somnar om. För att börja om en kvart senare. Efter ett tag inser vi att det nog är mer specifikt än ont i huvudet. Hon har ont i örat. Örat sitter ju på huvudet så det var ju inte så konstigt.

Hon får lite nezeril och en ipren och sover sedan gott hela natten.

På morgonen sätter sig Selma upp i sängen och börjar prata. Men tystnar efter en stund. Lägger huvudet på sned och säger:
- När jag pratar låter det inte samma som när ni pratar. Och det knakar i örat.
Hon pratar och lyssnar på sig själv och vi inser att det faktiskt kan vara första gången som hon har lock för öronen.

På eftermiddagen stillnar hon plötsligt igen. Lägger huvudet på sned. Tittar fundersamt.
- Nu knorrar det i örat.

Regel.

Ibland borde man tänka till. Fast oftast inte. För man vill ju att saker och ting ska hända med en gång. Nu liksom. Man vill ju se hur det blir. Direkt.

Tänk till exempel att du och din man har fått för er att bygga en bokhyllevägg. En hel vägg med bokhylla för att få plats med alla grejer. Fast i mitten ska det stå en kökssoffa, så man får liksom bygga bokhyllor runt och över. Det tar tid att tänkas ut hur det ska gå till speciellt som det är en vägg av tråkbetong som det absolut inte går att fästa bokhyllor i. Man får tänka länge och fråga runt.

Sedan löser man det genom att köpa två långa reglar som man lägger över som får bära upp allting. Och man vet att man kanske borde måla innan man sätter upp reglarna fast man vill ju få upp dem och se hur det blir. Och sedan vill man ju fylla på hyllan och se hur fint det blir. Man bill ju inte plocka ner allting och lyfta ner reglarna, måla dem, låta dem torka i oöverskådlig tid och sedan bygga färdigt sin hylla. Nä.

Idag har jag målat reglar svarta. Det tog lite tid för det var ju knepigt att inte måla på hyllorna. Man kanske borde ha målat innan man satte upp den. Men hyllan blev klar och vi är så nöjda.

Bifogas:
1. Bild från söndag morgon.
2. Bild från söndag kväll.

Dagens rekommendation

Sticker snabbt från jobbet och åker till stan. Shoppar lite och fredagsfikar med mig själv. Ritar lite och tänker mycket. Och bloggar. Ett lugnt och skönt sätt att börja helgen på. Sedan är det dags för tacokväll och filmtajm. Myspys.

Sur sensmoral

Jag har varit väldigt nöjd med vår framförhållning den här hösten. Käcka, vattentäta vantar köptes in redan i somras på outlet. Kängor för säsongen köptes in när skoaffären hade rea i mitten av oktober. Overaller togs ner från vinden och testades för flera veckor sedan. Vinterdäcken var på innan första frosten.  Vi har röjt på vinden och jag har full koll på adventslådan OCH jullådan.

Men hur bra var det här då? Minsta dottern började klaga på att kängorna var för trånga i början av veckan. Storebror hängde på och började gnälla om overallen. I morse mätte jag foten och kängan och konstaterade att de var exakt lika många millimeter. Hon måste ha vuxit en centimeter på en månad.

Jag vågar inte titta åt overallen. Och vantarna är förmodligen borttappade innan snön kommer.

Suck.

Genomskådad

Pappan ska jobba. Skriva omdömen åt ett gäng i elever i årskurs sju. Mamman tar med alla fyra barnen till Ikea och köper en bokhylla och fixar sedan så att de blir mätta och glada. Och gör paketinköp.
Nöjd och glad sitter mamman på McDonalds och utbrister:
- Det är ju mysigt att åka iväg med alla fyra barnen så här. Inte jobbigt alls.
Fjortonåringen tittar på skeptiskt fjortonårsvis på modern.
- Nä. Hur jobbigt kan det vara, liksom? Slänga in tre ungar på Småland, shoppa med en fjortonåring och sedan åka till McDonalds! Jättejobbigt. Not.

Spännande...

...saker som bara händer.

Från att i morse ha sagt att "Ni kan väl komma över på ett glas vin - vi orkar nog inte fixa middag på fredagkväll" så har vi ikväll gjort inköp för att göra en italiensk buffé. På samma fredagkväll. Och ja, det blir nog vin också. Men hur gick det till?

Middag med dans med maken. Fattar ni - dans med maken!? Han spelar ju alltid så jag får ju aldrig dansa med honom. Bara med alla andra män. För jag gillar ju att dansa. Men på lördag ska vi på middag med dans. Med ett annat coverband. Som han inte spelar i. Utan dansar till. Med mig. Tjohej va kul.

Imorgon är det fredag. Jag känner mig lite förvånad. Kan bero på att jag har varit hemma och vabbat måndag och tisdag och suttit på möte i kommunhuset halva dagen idag. Tjoff så försvann den veckan.

Mina föräldrar har kommit hem hela och rena från Ecuador. Och nöjda och glada. Och inte uppätna av hajar (som Einar var rädd för) eller rånade av någon sydamerikansk junta (som jag var rädd för). Puh.

Och som grädden på moset. Eller som vinet på fredagkvällen. Så kommer här några extra bilder från i tisdags.

Konflikt.

Ledarskap.

Stoppa huvudet i snäckan.

Styrka.

Bohem.

Bättringsvägen

Idag har vi piggnat till, både Artur och jag. Vi bestämde oss för att tillbringa förmiddagen på golvet i vardagsrummet, vid altandörrarna där ljuset slår in så fint. Vi hade väldans roligt med att komma på namnen på våra konstverk. Och problem med att få vår statist att utföra sina roller rätt.

Blir du ofta nedtryckt av din chef?

Välj dina krig.

Vem leder vem?

Att man är olik dig behöver inte vara dåligt.

I ett rosa hår finns tryggheten.

Bu eller bä

Vad tycker ni om den här designen egentligen? Jag får nästan inga kommentarer längre - men har fler läsare än någonsin!

Jag tycker att det är snyggt - åtminstone i Magazineläget. Är det det ni får upp?

Men jag tycker det är opraktiskt, speciellt när inte hela texten syns och att man inte får mig sig blogglistan och andra käcka grejer på sidan. Vad tycker ni - byta tillbaka eller inte?

VAB

Vi har oftast väldigt tur med vabbandet. Vi tjafsar nästan aldrig om vem som ska vara hemma och vabba. Oftast vill den ena föräldern men inte den andra.

Jag har haft ont i ryggen och känt mig hängig i flera dagar nu. Så när febern på äldste sonen höll i sig tog jag gärna vabbandet. Men frågan är om det inte hade varit bättre för ryggen om jag hade jobbat. Jag blir så trött på mig själv.

Jag ska bara slänga lite sopor. Och köpa en bokhylla. Och möblera om. Och bära upp på vinden. När ska jag lära mig att sitta stilla en stund?

På vagnen

Jag åkte spårvagn häromdagen. Jag brukar aldrig lyssna på musik lurar. Då gjorde jag det. Det känns overkligt på något sätt. Som om livet är en musikvideo och det man gör passar in. Galet egentligen. Jag fnissar alltid åt mig själv när jag lyssnar på musik i lurar på stan.

Veckans stylist

Jag var på loppis med en vän häromdagen. Det är kul att utnyttja sina vänner till att styla en själv och ens hem. Själv tycker jag mest att jag går och drar i och tittar på sånt jag redan har. Då kan det vara bra att någon annan tar fram saker till en.
- Den här duken skulle passa hemma hos er. Och med en fin ljusstake till. Lite höstigt sådär. (Oj, tänker jag. De färgerna köper ju aldrig jag!)

- Prova den här blusen nu!
- Men passar den verkligen på mig? (Jag brukar aldrig ha blusar som är knäppta i fram. Och småmönstrad? Hjälp!)

Så jag går hem från loppisen med ett par dukar, en ljusstake och några blusar. Mycket nöjd. Ännu nöjdare blir jag när jag dagen efter, iförd den nya blusen, får visa legitimation på systemet. Fyrtioett år gammal!
Styled by Helena A. Det känns bra.

I förtroende

(Det här är en lång text som syns i sin helhet om du klickar på den.)

Jag är lärare. Jag har arbetstid. Som alla andra. Fast inte riktigt likadant. När jag arbetar heltid är jag på mitt jobb 35 timmar i veckan. Plus luncher a 30 minuter som jag äter i bamba med barnen. Jag är alltså på mitt arbete i 37,5 timmar i veckan. Jag arbetar också i förtroende. Tio timmar i veckan. Varje vecka har min arbetsgivare förtroende för att jag kommer att arbeta 10 timmar mer än den tiden jag måste vara på min arbetsplats. Ibland stannar jag längre tid på jobbet än jag måste, ibland arbetar jag ett par timmar när barnen har lagt sig på kvällarna och ibland blir det några timmar på söndagarna.

Mitt avtal säger att genom att arbeta 45 timmarsveckor kan jag få ferielön och semester. På det sättet har jag sommarlov. Höstlovet är till hälften studiedagar med egen fortbildning och hälften lov. Egen fortbildning gör jag i förtroende när jag läser en bok om skolutveckling eller läser en pedagogisk artikel om undervisningen.

Höstlov blir lov i den betydelsen att jag inte har några lektioner. Ingen tid att börja och att sluta. Men tid att göra allt det där jag inte hunnit de senaste veckorna. Som till exempel att skriva omdömen för elever i årskurs åtta, att skriva rent protokoll från två möten i förra veckan, att göra beställningar till bildsalen, att städa i bildsalen, att göra planeringar inför resten av terminen och att förbereda samtal och lektioner till nästa vecka.

Ibland önskar jag att jag hade 40-timmars vecka och vanlig semester som alla andra. Då kunde jag säga nej till samtal på kvällstid, gå hem 16.30 och släppa en massa borden och måsten, jag kunde välja själv vilka veckor jag ville vara ledig om jag ville åka någonstans och inte hela tiden känna att jag har dåligt samvete för att jag inte arbetat tillräckligt. Det finns alltid mer man kan göra för sina elever.

Jag har det jättebra. Jag gillar mitt jobb och jag gillar friheten att arbeta en del av min tid när jag själv vill. Men jag är lite trött på att folk tror att lärare bara är lediga hela tiden.

Jag tycker att de flesta lärare bara jobbar hela tiden.

En spindel

och en tjej som ligger guppigt.

Vi är på jobbet och målar på vita tavlan. Bara så ni vet.

Bröder

Storgråt från minsta. Bröder som tjoar uppifrån rummet.
- Vad är det, älskling? Har du slagit dig?
- Dom slåss!
- Slår dom dig?
Hulkanden.
- Dom slåss med min... kudde!
Mamma försöker att inte le.
- Det är ju bara en kudde.
Storgråt.
- Men det är min kudde. Världens bästa kudde.
Lite lugnare gråt nu.

Efter en stund.
- Jag är trött, mamma.

Och så blev jag lite inspirerad av Cillas fotokul - IncrediBooth.

God morgon

Klockan är tio över åtta och det står värsta frukostbuffen hemma hos oss. Det blir så när man vinner två timmar i och med vintertiden.

- Två? tänker du. Jag vann ju bara en...
Igår kväll var maken säker på att man drog fram klockan. Så imorse när vi vaknade blev vi lite stressade när klockan var åtta och vi räknade om det till nio och maken skall iväg vid tiotiden.

Sedan hämtade vi in tidningen och plötsligt hoppade tiden tillbaka två timmar! Gott om tid att steka ägg och bacon alltså. God morgon.

Man blir glad...

...när man hittar en maskros i slutet av oktober.
...när man helt oförberedd läser en text om det gamla Göteborg och hittar ordet taxameterdroska och plötsligt förstår varifrån ordet taxi kommer.
...när man lagar apelsinfisk på lördagskvällen och hela familjen äter med god aptit.
...när man ser framemot en helkväll med House-boxen säsong fem, maken och två ungar.
...och när man inser att man är faktiskt lite ledig sådär under höstlovsveckan.

Dagens insikt

Man har jobbat på ett ställe ganska länge om man nu har högre bruttolön än vad man hade netto när man började...

Den där tjejen

Ibland hälsar hon på. Den där tjejen jag inte förstår mig på. Hon som har så himla mycket att göra - som att planera morgondagens möte, skriva omdömen, förbereda sig för utvecklingssamtal och kanske tänka ut vad hon ska göra på och en och annan lektion. Men vad gör hon?

Pysslar. Inspireras. Viker små fina kartblad till blommor. Och bloggar om det. Jag blir så trött på henne ibland.

Kvällspromenad

Igår kväll bestämde vi oss för att gå ut på en kvällspromenad i mörkret. De stora barnen var inte intresserade - suck&stönochvarfördå? - och de små var på men trötta. Einar var snabb och fick på sig overall och stod färdig med ficklampa i hallen. Selma var för trött visade det sig. Hon fick ett bryt på hallgolvet och gnällde om allting och klarade helt plötsligt ingenting. Efter en kvarts illtjut gav vi upp och lämnade henne efter att ha bett storasyrran kolla till henne.

Upp på berget och titta på ljust från staden och alla husen. Einar sprang först och vi efter. Det slog oss då hur sällan vi gör saker tillsammans med bara ett barn. Einar fick båda sina föräldrars uppmärksamhet och fick bestämma hela promenaden själv. Det har nog inte hänt många gånger förut. Vi bara gick efter och log och skrattade åt honom.

Och väl hemma möttes vi av en lycklig Selma vars naglar var nylackade. En vinn-vinn-situation på ren svenska.

Klipp!

Jag gillar den här nya designen, men jag blir tokig på att den klipper i mina texter och bara visar hälften av dem. Om det verkar skumt så klicka på inlägget så tror jag det kommer fram i sin helhet - och nu har den gjort det igen. Och om du har tips som löser mina problem så mejla - lena@krumilur.com!

Dagens museiskämt

Einar flyttar sitt märke och konstaterar glatt: - Jag har ett blåmärke i pannan! Ps. Jan Lööf på Göteborgs Konstmuseum var en rolig och spännande utställning!

Ny smart sparform

Dagens tips: Byt försäkringsbolag i hopp om att spara lite pengar. Se till att få med flera försäkringar, typ hem, villa och bil. Tunga grejer. Prata med bolaget och hör dem säga att de fixar alltihop. Glöm det sedan.

Tio månader senare kollar du över dina utgifter och inser att du betalar fortfarande till det gamla försäkringsbolaget. Och det nya! Grips gärna av panik med tanke på alla pengar du slängt i sjön. Ring hysteriskt till bolaget. Och bli riktigt häpen när de lovar att betala tillbaka.

Bli lika lycklig som när man vinner på lotto när du cashar in ett stort gäng tusenlappar några dagar senare!

Bada fort

För några år sedan insåg jag att jag åt melon, inte för att jag själv gillade det utan, för att alla andra sa att det var så fräscht, svalkande och gott. Fast jag själv inte tyckte det var så gott. Inte alls faktiskt. Så jag bestämde mig för att sluta äta melon.

Idag lärde jag en anna sak om mig själv. Jag tror att det är mysigt, skönt och avslappnande att ligga och badet och läsa en bok. Fast jag inte gillar det. Alla säger till mig Ta nu något att läsa och lägg dig i ett avslappnande bad. Men jag tycker ju att det är obekvämt att ligga i badkaret, att det är jobbigt att hålla i papper om man är blöt om fingrarna. Dessutom så kommer jag alltid på något annat jag vill ha som jag inte orkar gå upp och hämta...

Idag har jag badat fort. Tagit på myskläder och sitter i sängen och läser. Mys.

redo

Jag kommer hem trött. Och känner mig tröttsam. Min man stoppar en bok i handen och säger till mig:
- Sätt dig och läs medan jag lagar mat. Självklart gör jag som han säger.

Det jag har i handen är Kay Pollak "Att växa genom möten". Jag läser: I varje möte med en annan människa har jag något att lära mig. Och jag tänker på några människor jag stöter på som ibland gör mig frustrerad. Och jag inser att jag lär mig saker. Jag läser: Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser. Och jag tänker att det kanske inte är så illa ändå. Nu rycker jag upp mig och ser på det annorlunda. Puh.

Sedan är jag redo att äta middag, fixa läxor, pussa barn godnatt och skriva inköpslistor. Nu orkar jag veckan. Dessutom så har jag färgat håret igen.

fundersamheten

Återigen den där fundersamheten. Blogg eller inte blogg. Och vad ska man ha den till? Och ska man facebook eller inte? Och fotoblogg? Eller bara köra Instagram? Eller alla? Eller inget? Vissa saker är föränderliga.

Men kärleken består.
Och vinterkläderna måste fram när kylan kommer.